Det blev ett helt gäng med hjärtformar, hade det på känn faktiskt.

Oj, oj, vad det hädanefter ska bli massor av... tjaaa... små potatisgratänger, pannacotta och crème brulé! Jag säger bara MÄNGDER!

Eller varför inte två? Jag köpte ett gäng turkosa koppar i somras. Men kom häromdagen på att vi inte hade någon mjölkkanna som matchade. Vad göra? Ja, bor man i Skellefteå kan man ju med fördel bege sig till Bibo. Där fann jag inte bara en lämplig liten kanna utan en till större som man...eeeeeh tar till om man typ vill ha MYCKET mjölk. Var bara tvungen köpa den OKEY, de hörde ju som ihop.

På väg till kassan får jag ögonen på en pajform i en glad grön kulör, extrapris till råge på allt. Och intill lika gröna, ungsäkra små hjärtformar. Men det blev helt enkelt för mycket, kortslutning och beslutsångest. "Inget direkt behov" kontra "vill haaaa"! Blev bara formen... måste kanske återvända? Jooo det känns så...

Fortsättning följer.

 

Flaskor och trälådan ICA Maxi

Muggar Rusta

Glasskålarna är arvegods.

 

 

Har ju rört ihop alla tänkbara ämnen till en salig blandning på den här bloggen. Nu blir det dessutom sminktips... eller kanske inte så mycket till tips, snarare matnyttiga råd om vad man bör tänka på..

 

Till exempel faktiskt veta vad man ska köpa. Av någon anledning tror jag alltid att jag dels minns märket och även att de ska ha kvar produkten exakt på samma ställe som när jag köpte den sist. Så är tyvärr aldrig fallet.

Så att hjälpa mig skulle varit en utmaning för självaste Sherlock Holmes. Det blir med uteslutningsmetoden som biträdet hjälper den sinneförvrrade kunden, lilla jag. Jag ser framför mig hur hon röker pipa och spelar lite förstrött på sin fiol på kvällarna.

 

Som i lördags då jag skulle köpa ny mascara. Berättade att märket fanns snett till vänster om kassan för ca 6 månader sedan. Den var ganska dyr men inte svindyr. Någonting var räfflat, kanske locket? Tro det eller ej, till slut stod jag faktiskt med rätt mascarasort i handen.

 

Behövde också ögonconcealer. Sist köpte jag den ljusaste nyansen, påstod jag bestämt. Hon såg skeptiskt på mig. Verkligen? Skulle gissat på den mörkaste då du har så mycket färg. Nu var det min tur att se skeptisk ut, pergamentsgul kan väl inte räknas som färg? Jag minns tydligt att jag ville ha ännu ljusare men det fanns inte, vidhöll jag enträget. Men det blir vår, du kommer att bli solbränd så jag tycker absolut du ska köpa "dark". Okey, jag gav med mig och när jag kom hem såg jag att det var nyansen "dark" jag hade hemma och plötsligt minns jag att förra gången ville jag ha något MÖRKARE än "dark" men DET var ju det som inte fanns! Aaah, kunden har inte alltid rätt.

 

Slutligen, om du använder en grön ansiktsmask som stelnar som en gipsform, stå inte och grimasera och fnissa framför spegeln Det är inte bara barnsligt, det är korkat också. För när du tvättar bort den har du anstängt huden och du är både rödblommig och svullen. Du blir tvungen lägga dig med bara ögonen ovanför täcket för att slippa berätta för din andre hälft varför du är mer rödkindad än en vindpinad jultomte.

 

Något jag köpte utan problem i helgen var en ny parfym. Min favorit-parfym är CLEAN i alla möjliga dofter, inne på min fjärde. Warm Cotton, Outdoor fresh, Cotton T-Shirt och nu blev det Fresh Laundry.

 

 

 

Första dagen ordentligt ledig och helt hemmavid sedan förra fredagen. Snön föll imorse och shoppingdejten med mamma snöade inne. Vad gör man då en sådan här dag? Jo, man är hemma, skrotar och städar sporadiskt, alltså har en rejäl hemmaskrotarfredag. Och vad kännetecknar en sådan kanske du undrar?

 

Först och främst får man inte ens titta åt smink, deodorant eller kräm, förutom tandkrämen då förstås. Att blöta ner kalufsen som skulle på ett penntroll att gråta av avund är absolut förbjudet. Ta på dig något mycket bekvämt och riktigt skitfult. Sätt på en rejäl panna kaffe och sedan är det bara sätta igång. 

 

Man får aldrig falla i fällan att bli organiserad utan se till att hoppa mellan olika rum och uppgifter. Ena stunden torka lite på en hylla i skafferiet för att plötsligt fluffa kuddar i soffan. Bläddra i möbelkataloger för att i nästa sekund plocka undan en aning i tvättstugan. Arrangera om prydnadsgrejer och få saker över som borde ställas undan, men absolut inte genast utan tidigast 3-4 timmar senare för att få den rätta stökiga känslan.

 

Om man roterar runt så här hemma en hel dag så riskerar man att ha ett skinande rent hem till slut. Den nybörjarmissen drabbar aldrig mig numera, dels har jag för stort hus och sedan har jag lärt mig att röra mig med knapp styrfart. Se upp för fällan att äta en rejäl uppiggande lunch, har du lagt upp dagen rätt så håller du dig halvmätt på en sen frukost, massor med kaffe och en och annan smörgås. Förutom att det är viktigt att vara ofräsch och oorganiserad så måste man alltså akta sig för att bli riktigt klar med något, men ändå känna sig skitnöjd med det lilla man presterat.

 

 

Slutligen ser man till att maken som knogat hela dagen tar med sig helst någon färdig eller väldigt lättlagad men ändå god fredagsmiddag hem. Så gör man och så har jag tillbringat denna perfekta fredag.

 

Ett av dagens dilemman, orkar jag fixa till blomman som valt växa som en tok eller inte? Det blev naturligtvis INTE då jag ju ansträngt mig hela dagen vara så ineffektiv som möjligt... plus att jag nästan tycker den gör den fula fönsterlampan snyggare.

 

Sådär, nu har vi upplevt en pytteliten del av London och dess utbud. Vi var framme på hotellet Double Tree by Hilton vid sextiden på fredagen. Fantastiskt fint hotell som låg vid Bayswater Road precis där Hyde Park och Kensington Garden möts. Och vi lyfte för hemfärd från Heathrow vid tvåtiden på måndagen. På några få intensiva dagar hann vi en hel del, faktiskt ungefär det vi alla fyra planerat och tänkt oss;

Dricka en mörk skummig Guinness på en pub, äta Fish and Chips, stirra på Big Ben, fota LondonEye, besöka Madam Tausseu, kolla in gitarrer på Denmark Street, stosa runt i Hyde Park, förfasas över priserna på Harrods, snurra runt och helgträngas "on the Underground", äta en riktig "English breakfast", ägna timmar åt att gå runt i Warner Bros. Studio tour Harry Potters värld, fynda ett par FLY London skor för halva priset...

Man fick pinna på men det gick!  

Inom vissa områden törs jag nog påstå att jag är praktiskt lagd, ibland till och med skicklig. Jag kan under stundom glänsa med att vara kreativ, företagsam och målmedveten, jag säger inte att det är ofta, men det händer.

 

Men aldrig i samband med att nål, tråd och tyg är inblandat, och för guds skull nämn inte ordet symaskin. Huuuu! Lider nämligen av svår textilångest.

Därför blir det en onödigt stor grej bara av att mina svarta brallor spricker en liten bit i sömmen. Jag blir tvungen ta mig i kragen, samla mig lite och leta fram syskrinet.

Tja, syskrin är väl att ta i, det är en liten flätad korg med några trådrullar i olika färger, ett antal knappnålar, en liten pyttesax, några synålar och en hel del damm. Eller nu visade det sig att just synålar lyste med sin frånvaro. Fann endast en stoppnål, men lät inte den stoppa mig (glömde nämna att jag är rolig och vitsig också). Kombinationen av på tok för grov nål och min motvilja gav inte helt oväntat ett... eeeh...inte så värst tillfredställande resultat. Skam den som ger sig, jag bestämde mig för att med rätt utrustning och inställning ska nog mina byxor gå att tråckla ihop.

Måndagen den 3 mars 2014 inhandlades en förpackning synålar i olika storlekar. Nu ska jag bara hitta var man kan köpa en ny positiv attityd till sömnad...

 

Länkar till tidigare inlägg med exempel på min textilångest; 

Duksömnad 

 

En tänkbar tatuering... så småningom?

 

Flickr; I sew, tattoo