En stor KRAM...
... till dig som tittat in här!
Just nu känns det som den här bloggen ska ta sig en ordentlig siesta. Så det som antagligen skulle dykt upp här såsom vissa avslöjanden, foton på våren som börjar tina fram, ångesten döpt till Olle som ska mötas i grind, funderingar kring vårens eventuella altanbygge och en del annat... tja, det får helt enkelt ligga på is ett tag.
Jag går på tomgång och har verkligen inget vettigt skriva, inget underhållande, inget som leder till någon större eftertanke... näää usch, det känns som det blir repris på repriser. Och det är ju såååå trist med repriser, eller hur?
Har ju tagit paus förut, oftast mycket kortare period än vad jag själv trott att det skulle bli. Vi får helt enkelt se hur det blir den här gången.
Så ha det SÅ bra nu, så får vi se när/om vi syns... hörs... eller läses ;)
Hur går det
med mitt pyttelilla men ändå gigantiska steg då? Jodå tackar som frågar. Efter det första steget så följde några till av bara farten. Man kan väl säga att sedan sist så har jag nu knatat omkring en hel del. Om motivationen till att fortsätta kommer att finnas kvar det vet jag inte men hoppas, hoppas...
Vad det är frågan om? Säger jag fortfarande inte.
När jag "månlandade" Här
Wow!
Det här filmen snurrar på Facebook för fullt, du kankse sett den? När jag sett de ca 4 minuterna som filmen räckte så hade jag hunnit både skratta och gråta en skvätt. Man skäms ju över sina gnöliga Blogg-inlägg och sina gnälliga Facebook-uppdateringar.
Vilken kille, vilken inställning!
Jag säger bara det.. WOW!
Gå in på Youtube om du vill se mer av Nick Vujicic. Där finns filmer från föreläsningar han gjort och intervjuer med honom.
Och han har gift sig och de har fått en son.
Idag den 21 februari...
...fyller den äldste sonen år. Skriver om hans "fyllande" för tredje gången sedan jag startade bloggen. Varje gång har jag förvånats över att han blivit så stor, och samtidigt häpnar jag över mitt eget åldrande... så även denna gång.
Nu fyller den lille parveln 20 år. Men han är ingen parvel längre, han håller på att bli vuxen... eller han är väl det redan antar jag?
Jag kommer plötsligt att tänka på en filmsnutt ur Kalle Ankas julafton, den som Disney valt klippa bort. Ni vet den då jultomten säger -"Say mama" och den lilla dockan svarar -"Ma"och får ett OK stämplat i rumpan.
Jag ska försöka göra som den fete Disney-tomten, skratta så dubbelhakor och magringar guppar, och tänka att det är dax att godkänna att han blivit stor, och sedan stämpla med en symbolisk OK-stämpel i baken på honom...
Hjääälp, var tar tiden vägen???
Tingel & Tangel
Måste bara göra lite reklam för den här sidan med handgjorda vackra smycken.
Läght:n ige:n
Passade på att fota några fler detaljer i vår lilla, lilla etta. Denna gång är det omtalade nyckelskåpet förevigat. Inte för att det är något speciellt med den annat än att det inköptes långt innan vi hade en vägg att skruva fast den på...
Här kommer även lite bilder på bland annat hur vi utökat vägghyllorna, lite lätt bitter över att dessa hyllor inte riktigt stämmer med varandra och fästena för att montera fast dem inte ens sitter ordentligt. Håller med maken som under monterandet muttrade något om att så här skraltig skulle aldrig en hylla från IKEA vara, och dessutom hälften så dyr. När blev han en sån IKEA-fantast?
Hittade ett väggtidningställ, ett vitt "M", på Hemtrevnad i Skellefteå. Passade på att borra och skruva upp den och hyllorna då vi fått låna en borrhammare, med hjälp av den var det tydligen "som att borra i smör". Mycket roligare än tidigare då det varit blod, svett och svordomar då vi mötte hård och omöjlig betong med en vanlig slagborr.
Har gjort en svart "pelare" i köket av den vita och nötta kyl/frysen genom att klistra svart film på dem, plus på köksluckan ovanför som kapades för att rymma inbyggda mikron. Nu blir väl nästa steg att införskaffa en TV-bänk. Och vissa av oss (läs jag) är jättesugen på att fixa upp i badrummet. Men det får nog bli en senare historia.
Fler bilder från lägenheten i tidigare inlägget ; "24 m² Lght" Här
Ett litet steg
Neil Armstrong uttalade knatandes där uppe på månen de numera så klassiska orden:
”Ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten”.
Jag säger precis som honom... eeeh... fast här nere på jorden... och mer tvärtom: "Har tagit ett pyttelitet steg i andra människors ögon, men ett gigantiskt steg i mina egna."
Vad har hänt? Vad har jag gjort? Tänker jag faktiskt inte avslöja, men jag kan väl säga så pass att jag KANSKE precis bestämt mig för en EVENTUELL förändring som KAN bli otroligt bra! HOPPAS jag....
Så e´de´
Bilden med i tidigare blogginlägg "Ett skålpund eller två av jävlar ..." Här
Inspiration till bild Isa Form Här
App $tore
Det här blir billigt och bra, kommer nämligen aldrig lyckas tokhandla mig fattig för mina egna pengar via min egen telefon. Att handla via App Store verkar knepigare än att svindla miljarder från schweiziska topphemliga konton bevakade av hela franska legionärstyrkan. Och NEJ jag överdriver INTE!
Efter att ha prövat fylla i lösenord, svara på frågor om favoritfärger, min första bil och husdjur för att sedan misslyckas fullkomligt med uppgiften var jag tvungen försöka byta informationen. Inte för att jag plötsligt bytt namn på mitt första husdjur, inte för att jag ändrat mig och numera tror att jag körde Pontiac som artonåring, men vad ska man göra då App Store inte godkänner mina svar?
Till råga på allt skulle det bekräftas via min mail, men App Store påstod att jag redan använt bägge mina adresser vilket ju inte är så konstigt med tanke på att det är just de två jag har. Så slutligen skickade jag bekräftelsen till sonens mailadress.
När så äntligen djur, bilar, gator och favoritfärgerna var uppdaterade så borde det väl bara vara att börja handla. Men NIX! Var naturligtvis tvungen börja om att fylla i lösenord OCH återigen fixa med bilmärken plus skicka en till bekräftelse till mailadressen... en runda till helt enkelt. Varför? Tja, förutom att det hela verkar onödigt krångligt och rigoröst så är jag ju bevisligen en TEKNISK IDIOT! Hopplös kombination.
Nu då? Allt på plats, ifyllt och klart, dax att shoppa loss? Icket! Jag trodde den futtiga tjugan som det skulle kosta gick att dra via telefonen, men där trodde jag fel, gud vad jag är korkad. Nu skulle Visakortet fram och det skulle fyllas i en massa siffror?! Nä nu fick det räcka! Hur krångligt får det bli? Skiter i det där f$€%£ spelet skiter i App $%@ Store. Jag går och rånar ett Casino eller nåt istället. Skitenkelt, har ju sett Oceans eleven, twelve å' thirteen. Må ju vara en "Piece of cake"...
Lille gubben
Ozzie the Lizzard har idag slutat sitt ödleliv. Vi märkte för några veckor sedan att han börjat må dåligt. Han slutade vilja äta, rörde sig knappt och ville inte öppna sina ögon. Efter ett besök hos veterinären så började vi en antibiotikabehandling och vi fick specialmat med extra vitaminer och nyttigheter med oss hem för att sondmata honom 2 gånger om dagen. Strax blev han bättre, men så slutade antibiotika-kuren och då vände allt till det sämre igen.
Efter samråd med veterinären så kom vi fram att det var dax för Ozzie att få sluta sina dagar. Man kan inte låta ett djur plågas och sakta förtvina. Även om det är en liten ödla så är det ett liv som man ansvarar för.
Tack du lille krabat som levt och bott med oss i drygt 7 år.
Ät syrsor och sola på varma stenar i din ödlehimmel ♥
Länk till ett tidigare inlägg om Ozzie. Kan tyckas osmakligt att länka till något som är skrivet så om ett djur som nu dött. Men han var som han var Ozzie, vissa tyckte han var läskig, vissa gullig, kanske inte så smart alla gånger men fin.
Sam the Cat with Eyebrows
Älskar Sam och hans lite lätt chockade...förvånade...och oskyldiga uppsyn!
Vem gör inte det? För visst är han fin?!
Problemet är att jag skrattar så in i norden när jag ser honom, och jag vet inte om det är okey, jag menar skrattar jag MED eller ÅT Sam?
Ha, ha , ha!!! Åååh nu skrattade jag igen... är rädd att det är ÅT honom... eller...ja, han är ju bara FÖR söt! Ha, ha, ha!!!
Obs! Sam är inte våran katt.
Länk till Sams bildgalleri Här!
Att se...
...och bli sedd.
Det är nog det som är självaste grejen?
Trinny & Susannah
Gick ut och luftade mig lite. Blev rätt tagen bara av att klä på mig alla lager kläder, vilket tyder på att jag inte direkt är i någon toppform än.
Tog makens jättedunjacka och tjocka täckbyxor, tryckte ner en stor mössa över öronen, en lååång halsduk virad runt min hals och traskade ut i vackervädret. Så skönt med frisk luft! Men hur såg jag ut? Du ser ut som någon Trinny och Susannah skulle vilja sätta tänderna i konstaterade maken då han insåg att den lika breda som höga klädmassan som kom hasande var hans snuviga maka.
Tog makens jättedunjacka och tjocka täckbyxor, tryckte ner en stor mössa över öronen, en lååång halsduk virad runt min hals och traskade ut i vackervädret. Så skönt med frisk luft! Men hur såg jag ut? Du ser ut som någon Trinny och Susannah skulle vilja sätta tänderna i konstaterade maken då han insåg att den lika breda som höga klädmassan som kom hasande var hans snuviga maka.
Jo han har rätt, guuuud vad de skulle gå igång! -"Ooooh my god why have you let it go that far. Do you have ANY self esteem left? Oh little woman with to big and warm clothes, what are you trying to hide?
Sedan skulle de sätta på mig en tajt röd klänning och påstå att min figur är fantastisk. De skulle se mig djupt i ögonen och undra när jag kände mig vacker sist.
Jag skulle hulkande svara "-Aj häv nävär felt bjutifull in maj hål lajf. And sins the båjs was born ajm fat to, and aj häv nävär fält lajk a femäjl tajp åf wåmen." och så skulle de tröstande torka mina tårar och samtidigt trä på mig ett antal glittriga armband.
Jag har sett programmet "Trinny & Susannah stylar om Sverige" på TV4 play på mina vaknätter. De två kvinnorna reser runt i Sverige och visar att man kan bli enastående snygg och 15 år yngre utan att låta plastikkirurger sätta kniven i en. Fascinerad över hur otroligt dålig självuppfattning vissa kvinnor verkar ha? De är jättefina, kanske lite gråtrista men tror de är skitfula? Men med ett gäng frisörer och sminköser plus några färglada plagg genomgår de under programmets gång en rejäl förvandling.
Jag blir mest gripen under momentet då de får se sig själva första gången på storbildskärm. De flesta tappar hakan av förvåning... och sedan gråter de en skvätt, men bara försiktigt så inte sminket far åt skogen.
Synd att det inte skulle funka på mig förklarade jag för maken. Problemet är att jag skulle vägra bära den hudnära raffiga klänningen för att jag passar faktiskt INTE i en sådan. Sedan skulle jag förklara för dem -"Aj dånt ånly thingk ajm aggli aj nåw!"
Jamen, suckade maken, menar du att de skulle misslyckas med dig då?
Jepp, är rätt säker. Jag är tjurigt ohjälplig och ett hopplöst fall.
Yes, jag godkänner att jag är en ytlig och sentimental person, därför dras jag till den här typen av program. Datts mi, aj kant hällp it....
Bild tagen här
Mello
Igår kväll lyckades jag NÄSTAN se en hel melodifestival-deltävling. Inte för att jag var så betagen av programmet i sig, utan för att jag var så utslagen av min förkylning att jag inte orkade flytta mig ur soffan. Maken som stigit upp tidigt lördagmorgon för att skjutsa son till buss mot simtävling passade på att "ta igen sig" bredvid mig i soffan. Jag kom på då jag såg resumen av alla deltagare att nog även jag blundat till ett par gånger men på det stora hela så hängde jag nog med tror jag.
Vem var bäst? Kan inte uttala mig, tycker alla låter så otroligt lika. Den andre sonen, han som inte simmar, stannade upp en stund framför TVn för att kolla in några av bidragen. Han har nog en exklusivare musiksmak än sin mor för jag lyssnar mest på Radio Rix och Rocklassiker. Han spelar ju numera en hel del själv och har förutom gitarrer och typ... eeeeh orgel? en rad sladdar och pedaler som kopplas till någon typ av förstärkare stora som tusan. Jag är inte så insatt som ni kanske förstår... allt det där har säkert jättefina namn. Hursomhelst så sa han att han tyckte det främst var själva mixningen som lät illa för man hörde bara mellanregistren och diskanten men knappt någon bas. Alltså inga bastrummor och basgitarr och även om man såg att de frenetiskt hamrade på sina kaggar och strängar så nådde det liksom inte ända fram.
Även om jag inte på allvar tror att de köpt in mixerbordet på TOYS"R"US för 39:90:- så var det ungefär så det lät. Tror faktiskt det är meningen, ja inte att det ska låta som att allt ljud går via en rosa leksak utan att man drar i relän och trycker in alla knappar på "schlager"-läge så att det verkligen ska låta SCHLAGER BIG TIME, och vips via detta ljudfilter lyckas man få alla att låta likadana? Ozzy Osbourne, Pink och Freddie Mercury (god bless his soul) skulle alltså också låta som bleka kopior av sig själv eller till och med som varandra. INGEN skulle komma undan!
Hur gick deltävlingen igår då? Inte riktigt säker faktiskt. Gubben vaknade till mot slutet av "mellon" och slog om till en film om två poliser varav en spelades av Channing Tatum och den andre... skit samma, röstningen missade jag. Men eftersom jag kollade Facebook innan jag la mig kan jag ana att den smale manga killen gick vidare? Eller? Om jag nu går in på Aftonbladets eller kanske till och med Norrans hemsida så står det nog i STORA bokstäver...
