Idag på väg hem från stan så spelade de plötsligt Slade på radion. I en ögonblicks sekund var jag tillbaka ett antal år i tiden, minns Amazonen som skramlade och hastighetsmätaren som tjöt så fort jag passerade 95 km/t. Lyssnade på låtar som "In For a Penny" och "Did Ya Mama Ever Tell Ya"  med Noddy Holders skränande röst i de två stora högtalarna längst bak i bilen.

Ja, det var tider det!

Numera kör jag en bil där jag knappt hör något motorljud och ett antal små högtalare är placerade överallt i den. Men när jag kände igen de nostalgiska tonerna och texten "See there chameleon lying there in the sun all things to everyone run run away" drog jag på ljudet och tryckte lite extra på gaspedalen och så kändes det för en stund som förr. Det pirrade trevligt i magen av lycka; -"Jag är ung, vacker & bekymmersfri..." hann jag tänka innan låten var slut och jag insåg att eeeh... shit, det är precis som i det gamla slitna skämtet, numera är jag bara "&"...

...säger jag med min bestämdaste och strängaste röst; -" Låt det som inte är ditt vara!!!

Och så tar jag tag om axlarna på skurken och skakar in lite vett i honom. Förskräckt lovar han att aldrig sno, förstöra eller ställa till det för andra mer... någonsin... och sedan lufsar han skamset iväg.

 

Även om skurken är en storvuxen man med tatueringar, rakat huvud,  ärrig hud och en kall blå blick så är jag så otroligt mycket starkare och tuffare. Mission completed.

I min stolliga fantasi fungerar detta utmärkt, dels har jag ju räddat en person ur ett destruktivt levene och dels har jag fått utlopp för min ilska.

 

Ja, det här var mitt sätt att häromdagen avreagerade mig min frustration då jag fick veta att någon lustigkurre gått och repat lacken på en radda med bilar i stan däribland äldre sonens röda Toyota Celica (bilder från förra sommaren här). 

Använde samma teknik då några typer häromåret snodde yngre sonens mobil när han var och simtränade. Mina besvikna söner kan alltså bara konstatera att det de målmedvetet sparat till och glatt sig åt kan någon annan fort samvetslöst roa sig med att förstöra, och jag blir så oooootroligt ARG!!! 

Så då läxar jag upp busarna, svär och gormar väldigt effektivt där i min fantasivärld. Nu kommer ju de skyldiga helt undan mina tveksamma uppfostringsmetoder, och de kommer oftast undan lagens långa arm också misstänker jag.

 

Fast polisen fick faktiskt fatt på de som snott mobilen i omklädningsrummet och sonen fick slutligen hem telefonen i en försluten CSI-plastpåse, men tyvärr var den sönderslagen. Sedan visade det sig att de som fått min låtsasutskällning inte var några typiska filmbovar med stålblick utan små ynkliga ungdomar som antagligen skulle behöva någon som brydde sig och en kram. Plötsligt tyckte jag synd om både offret och förövaren. Typiskt mig...

Inte i livet i allmänhet utan snarare på bloggen i synnerhet. Jag har inte mycket till inspiration helt enkelt, inget värre än så.

Eller... ja, allt är väl inte frid och fröjd hela tiden. Jag har funderingar och orosmoln som känns som ett tarmvred när jag tillåter mig tänka på dem. Problem som funnits i flera år nu, men inget jag kan ta upp här. Kanske hade varit terapeutiskt bra, men tyvärr.

Nädå, allt är inte solsken hela tiden, men vem har det så? Ingen antar jag.

Samtidigt har jag så otroligt mycket glädjas åt och vara tacksam för. Och det vet jag. Och jag går omkring och mår så himla bra i princip jämt och ständigt både psykiskt och fysiskt (när nu njurarna väljer att inte mucka med mig... Tvi, tvi tvi *)

Men det hjälper inte... jag känner mig lik förbaskat inte särskilt entusiastisk just när det gäller att skriva blogginlägg.... Hur ska detta sluta?

 

 

 

Spinning? Gym? Skivstång? Det var det som jag så hemlighetsfullt svamlade om där i februari. ( Minns inte? kolla här och här om du vill ) Jo, en dag bestämde jag mig mot alla mina inre stridigheter att ta klivet, steget mot ett hälsosammare liv. Det inhandlades utrustning och ett årskort som skulle tvinga mig iväg. Låter det pompöst och överdrivet dramatiskt att prata om "kliv" och "steg" i samband med ett inköp av ett ynka gymkort och ett par svarta träningsbrallor? 

 

Då bör du veta att jag haft en fobi mot att vistas i lokaler där det utövas någon typ av fysisk aktivitet. Hatade tanken på gruppgympa, gemensamma duschutrymmen för att inte tala om väggtäckande speglar. Det fanns inte i  min sinnebild att jag frivilligt skulle utsätta mig för detta. Och ändå är det precis det jag gjort flera gånger i veckan.

 

Hur går det då? Blir jag lättare, smalare och snyggare? Tja, eftersom jag sedan många år tillbaka är med i min egen enmansförening VVV (våga vägra väga) så kan jag faktiskt inte uttala mig. Sist jag stod på en våg var på företagshälsan för nåt år sedan, och vad den avslöjade är höljt i ett dunkel, kan hända jag drabbades av chock och minnesförlust efter viktbeskedet, vet faktiskt inte?

 

Nä, det enda jag vet är att jag mår bättre, är piggare och har blivit starkare.

Känns perfekt, för DET var mitt mål!

Dricker starkt gott kaffe och funderar över dagarna som varit och de som komma skall. Nä, jag är inte så filosofisk att jag summerar mitt liv, utan bara helgen och dagen framför mig det räcker gott och väl.

Den här helgen har gått som de flesta andra väldigt fort. Vi har bl.a handlat in några skivor av något slags byggmaterial på Byggmax, lämpat av tävlingsimmande son i lägenheten, lämnat igen en släp, käkat surströmming, besökt Matfesten, sett sonen simma och ta pesonligt rekord i 100 meter medley ("persa" som simmarna säger) hämtat hem son, sågat och målat en aning innan regnet igår kväll. Slutligen såg vi en irländsk action komedi som var riktigt kul "The Guard" och sedan var helgen och herrskapet helt färdig.

Idag ska jag testa mina nya spinningskor och jag misstänker en flopp. Jag har själv monterat dit någon typ av metall under dojjan efter knapphändiga anvisningar och det ser rackligt ut, kan inte tänka mig att det blev rätt?!  

Spinning tänker ni kanske? Jo, jag sitter i ett rum med andra och cyklar på plats allt vad tygen håller i en timme till dunkande musik. Har gjort det under våren 1-2 gånger i veckan och tyckte det var dags att prova rätt utrustning nu i höst, det kanske blir lättare och roligare då? Tränar även skivstång och kör lite gym ibland, så det så. Kommer nog berätta mer om detta i något annat inlägg, kanske ett sådant jag nattskriver korsögd och trött med dimmig hjärna? Efter träningen blir det veckohandla och nattjobb. 

Som för alla andra, det rullar på...