...eller så mycket till invasion är det väl inte. Vi har i några veckors tid funnit i snitt cirka 20 stycken små getingar per dygn, främst i vardagsrummet. Hälften av dem vi hittar är redan döda, de har liksom frusit fast och dött mitt i en stillsam promenad längs en gardin, på en kudde eller när de ska snedda vårt golv. Nästan alla de övriga är inte riktigt krya, flyger darrigt eller har redan kommit till promenadstadiet, och slutligen är det en och annan rackare som surrar och flyger med hyfsad fart, men kan droppa, svimma och dö endast av att man viftar lite med flugsmällan. Att de hittat en väg in i vårt hus, det har vi förstått, men varför så risiga? En lyckades med konstycket att liksom dala ner i mitt knä, och faktiskt sticka mig när jag föste bort honom. Ett ynka rött märke som knappt kändes på låret blev resultatet, så inte ens orsaka oändlig smärta som sig bör lyckas de stackarna med.

Och här kommer vi till mitt dilemma, "stackarna"... jag tycker SYND om dem. I min fantasi har de hittat en annan väg än sina vänner från det trygga boet, en väg som leder in i Bystedts vardagsrum, rakt in i döden. Man kan undra, är de dammallergiker som får en kraftigt astmaattack i vårt sommarförsakade hem? Är de hjärtsjuka designers som efter en blick på vårt illa matchande rumsbord får en sådan chock att de drabbas av dååååndimpen eller tror de att vi bedriver ett sanatorium för getingar i sista stadiet av någon typ av dödlig geting-TBC?

Vill inte kännas vid den här blödiga sidan hos mig själv. Bör ju framstå som kallblodig och tuff med båda fötterna förankrade djupt i myllan...man är ju uppfödd på landet.

Ett annat exempel på min pinsamma dubbelnatur är rådjuren. Har ju klagat ljudligt över dem. Vi har bott här i snart 20 år men de sista 2 har ett gäng huliganer/rådjur dels ätit ur fågelbordet, skitit framför vår bro och traskat så nära husväggen om nätterna att de slagit hornen i ytterväggen och nästan skrämt livet ur yngre sonen som sover innanför. De har stampat omkring på tomten och gnagt i sig frusna äpplen samt tuggat sönder Halloweenpumpan på bron. De här räderna utför de i princip varje natt vintertid. Nu i sommar har vi upprepade gånger fått petunior, sallad, rädisor uppätna och någon har plockat lös taklöken jag planterat i stenpartiet. Som jag gnisslat tänder, ifrågasatt byns jägare, hotat med slöa moraknivar och placerat ut vitpeppar och chilipulver för att få marodörerna att åtminstone nysa. Problemet är att jag börjat misstänka ett specifikt rådjur för sommarens problem. De är flockdjur, men redan i vintras såg jag att en inte riktigt fick vara med, och mitt hjärta började genast blöda. Ser nu i sommar nästan dagligen ett ensamt rådjur som går sina stråk nere på lägdan, det är kanske något fel på det, utstött och ensamt...ibland nysandes i min trädgård. Skit också, jag tycker synd om kräket.

Värsta exemplet tror jag faktiskt är ödlematen. Min son har en ödla, Ozzie, och den äter helst levande föda. Hur äckliga som helst, det är mjölmask, zophobas (5 cm lång larv) och syrsor. När vi fått hem en laddning syrsor börjar någon av dem oftast lite osäkert spela med sina små, små bakben...eeeh vingar...eller hur de nu gör, för att sedan dra igång alla de andra och det blir liksom en symfoniorkester. Det låter ju gemytligt värre? Då börjar det trilla tårar längs min kind, herregud snart ska de dö och här spelar de sitt vackraste...snyft.... i en jäkla plastburk! Stackarna...snyft!

Märker ni hur jag ger djur och insekter mänskliga känslor och egenskaper? Kan inte vara normalt? Nån som kan ge mig numret till en bra terapeut? 

Foto
Körsbär i mors trädgård, Övre-Bäck 27/7 -11

Äntligen är den här, Amiralfjärilen! Den har ägnat flera timmar åt att förse sig med allehanda gott, eftersom vi tillhandahåller ett smörgåsbord av blommor som verkade passa just honom/henne i vårt stenparti.

Amiral (Vanessa atalanta) är en art i familjen praktfjärilar. Den är svart med ett rödorangefärgat tvärband och vita fläckar på framvingens spets samt rödorange bakvingekant. Vingspannet är 53-63 mm.
Amiralen förekommer I hela Europa bort till Uralbergen, och i hela Nordamerika. Bestånd har införts på Hawaii och Nya Zeeland.

Varje vår migrerar ett stort antal individer från medelhavsområdet till bland annat Sverige där de parar sig och lägger gröna, ovala ägg på brännässlor, företrädesvis i något skuggigt läge. Larverna kan vara gröngrå eller svartbruna, men med svart huvud. Fjärilarna kläcks i juli–augusti. Amiralen övervintrar som vuxen, men i Sverige misslyckas detta vanligen.  /Wikipedia

Har läst en radda med böcker en hel del innan och några trots dubbelseendet (som jag tydligen aldrig slutar tjata om, kanske för det inte blir bättre...)
Här kommer en snabb och kortfattad recension av några stycken av dem.
Har lovat mig själv att inte bli så krystat kritisk att en bra bok inte kan få en femma bara för att jag ska vara märkvärdig och ha invändningar. Jag har varken kunskapen eller ambitionen att imitera en blasé, högkulturell typ av film och bokkritiker som jag brukar irritera mig på. Kort och gott;
En bra bok roar, oroar, kan med fördel vara lättläst men får också ta tid, den ska få mig att fundera, gråta eller skratta, kanske bara vara en stunds tidsfördriv, men helst beröra.



Hundraåringen som försvann / Jonas Jonasson
En lättläst och rolig bok som jag rekommenderar. När kommunalråd och lokaltidningar tänkt med pompa och ståt fira Allan Karlssons 100-åriga födelsedag väljer Allan att kliva ut genom fönstret. Han är alltså på rymmen från sitt eget födelsedagskalas, att han dessutom får med sig en väldigt speciell väska under vägen gör det hela mycket mer spännande. Allan har alltid haft och har en lättsam syn på tillvaron och på de historiska händelser en del tragiska, men oftast fantastiska som han varit med om. Och det fortsätter hända saker, för än lever Allan Karlsson.
 

Drömmen som förde dig vilse / Anna Jansson
I den här boken misshandlas en ung pojke mycket svårt av ett gäng och Maria Wern råkar själv illa ut då hon försöker hjälpa honom. Sedan hittas en kvinna utklädd till brud brutalt mördad i lusthuset i Botaniska trädgården i Visby, och en gammal gotländsk myt om den vita havsfrun  som lockar folk in i döden vaknar till liv.
Tycker om att läsa några svenska kvinnliga författare, en del uppskattar jag mer än andra. Böckerna om Maria Wern på Gotlandspolisen är bland de bättre. Men serien som har gått på TV4 med Eva Röse som Wern gillade jag tyvärr inte lika mycket.  


Lilla stjärna / John Ajvide Lindqvist
En bok om att vara utanför och annorlunda. Teresa och Theres är väldigt olika, men samtidigt förstår de varandra, och tillsammans kommer de att ställa till med kalabalik. Man kanske bör undvika kombinationen läsning och småätande för i en av de mer otäcka scenerna hittar man en ung späd flicka, en borrmaskin och två överrumplade offer...en massa blod och hjärnsubstans.
Lindqvist skrev "Låt den rätte komma in", också en bok om utanförskap och mobbing. Den tyckte jag mycket om, liksom filmen. Lilla stjärna påverkade tyvärr mig inte lika starkt.



En lek med eld / Peter Robinsson
Engelsk deckare där överkommissarie Alan Banks utreder en rad av mordbränder. Men är det ett verk av en pyroman eller en  plan för att utplåna spåren av något annat?
Alan känns lite utbränd själv, inte ovanligt sätt att beskriva poliser...krångliga privatliv, ingen sömn, en och annan öl och lik förbaskat löser de gåtor med knivskarp intillegens. Det överraskande slutet räddar betyget en hel del.



Bara vanligt vatten / Kajsa Ingmarsson
Det handlar om en framgångsrik författare, Stella Friberg med dyra levnadsvanor som upptäcker en vattenläcka i sitt exklusiva badrum i den nya tjusiga lägenheten i Stockholms innerstad. Mötet med hantverkare, slipdamm och buller krånglar till vardagen, för att inte tala om den tjusige pojkvännens egentliga intressen.
Har tidigare läst "3 citroner gula", "På det fjärde ska det ske","Inte enklare än så" och "Lyckans hjul" av samma författare. Tema i Kajsas böcker är kvinnor vid en vändpunkt, att göra val, stora och små, som påverkar livets inriktning. Lite kärlek, lite humor...slås av att det inte verkar svårt att skriva en lättsmält "må-bra-tjej-bok". Det är nog som är det luriga, egentligen är det skitsvårt?

Har inte hunnit smälta alla intryck från snabbvisiten till huvudstaden. Så här kommer en liten beskrivning av trippen men förhoppningsvis kommer en mer detaljerad berättelse med någon typ av eftertanke i ett senare inlägg;
Först Sundsvall, shopping, mat, vin och aftonpromenad i en vacker sommarstad, stora härliga rum på First Hotell med vardagsrum, två TV-apparater och bastu. Vidare till svägerskan med sin trevliga familj i Barkarby, god mat, galet men roligt sällskapsspelande, kex, ost och vin och övernattning.
Nästa dag in till centrum och checka in på Birger Jarl hotell. Mötte upp min käre bror med lika kära fru. Bio, Harry Potter, (en son blir risig) middag på Texas Longhorn, efterrätt och gott att dricka på Kungsholmen. Nästa dag Djurgården, Rosendahlsträdgård och återigen middag på Texas Longhorn (son pigg, sugen på grillat) godisätande och film på Kungsholmen, sedan hem till hotellet. Sista dagen en snabbvisit på Barkarby Outlet och så styrdes kosan hemåt.
Väl hemma sov jag nöjd som en klubbad, snarkande säl hela natten i min egen underbara säng. Gubbstackarn har försökt rulla runt sälen tillika hustrun upprepade gånger bara för att konstatera att vissa nätter snarkar hans äkta hälft oavsett åt vilket håll hon än ligger...

Mina ögon
Jag har tyvärr varit rätt så trött i huvudet på grund av mitt dubbelseende. Nya intryck och mycket att se, informationsskyltar och neonljus blir för mycket för mina nyopererade ögon. Detta problem ska vara väck inom några dagar till om jag ska tro läkaren som orsakat mitt dubbelseendet i all välmening. Ringde honom nämligen idag på systerysters mycket bestämda inrådan.
Jag valde en del av en bild taget i Sundsvall för att visa hur jag ser på omvärlden. Allt är dubbelt men eftersom det främst är skyltar, mörkt mot ljust och klara lampor som blir uppenbart konstiga för mig så valde jag visa där man ser "fordon förbjudet"-skylten. Först hur jag borde se och sedan hur jag ser;




Foto
Hade tyvärr inte med nya fina braiga objektivet på vår utflykt på söndagen, men det fick gå ändå.
En Stockholmsfjäril som vägrade visa upp sina vingar i Barkarby/ Stockholm.
En Stocholmshumla som knatade runt på en Stockholmsblomma i Rosendals trädgård där vi även intog lite Stockholmfika.
En Stockholmslilja i Bystedts trädgård även den i Barkarby/Stockholm.

Måste börja med den STORA nyheten... hrm*? Har nu skrivit 100 inlägg från den 21 oktober då jag startade upp bloggen. Tydligen blir det ett snitt på cirka 2 inlägg i veckan. Inte så bra fart på den här skruttbloggen med andra ord.
Hursomhelst... Grattis till mig och min bloggs 100 inläggs jubileum!!!

Sedan den tråkiga nyheten... Furuhelvettes-drömmen har gått om intet. Vi fann en stuga med stor potential att bli något mycket bättre. 60 m² stuga med full takhöjd under nock, 16 m² loft, friggebod och stor tomt. Ja, med en rejäl sprängning av en jättetunna vitfärg skulle all liggande gul furupanel bli gnistrande vit och fräsch, blommor planteras och gårdsplan skulle anläggas och… Fastighetsbyrån började leta säljarna för en visning, men vi har nu fått veta att de sålt utan att höra av sig till byrån. Det kan man i och för sig förstå att man kan få göra om stugan legat ute i månader utan resultat. Tydligen var stugägarna villiga att visa stugan även om bara namnunderskriften fattades för en färdig affär. Nej tack, skulle inte tro det, tänk om den till och med känns än mer rätt om vi dyker upp och kollar på den. Vi får istället intala oss att den luktar pyton, är sned, vind och att det är alldeles för långt till själva stranden… ett jävla furuhelvette helt enkelt. 

Nu den roliga nyheten… under semestern, säger inte exakt när, åker vi på en tripp till huvudstaden, jag iförd mina nya jättesolbrillor. Varför har hon så stora glasögon kan man undra, jo de ska täcka så mycket som möjligt av ansiktet då jag inte alls tål solljus efter operationen. Snart kanske jag inhandlar en annan mindre variant, några som är lite mer smickrande för mitt väsen.
Hmmm, undrar om det går hitta något smickrande till mitt väsen, förresten?

Få se vart var jag...Jo, vi ska hinna träffa bror  och svägerska med familjer, vilket alltid är lika roligt. Otroligt trevlig släkt vi har jag och maken måste jag säga. Vi har inte planerat så mycket. Ifjol hade vi en agenda som vi följde trots värmerekord. Vid busshållplatsen på Gärdet på väg från Tekniska museet kollapsade en skata av värmen. Efter en vinglig flygtur touchade den våra huvuden för att sedan flyga rakt in i busskuren på motsatt sida om vägen, skrämma slag på ett par barn för att sedan slutligen svimma. Vi förstod precis hur den kände sig, yra med svetten rinnande i rännilar längs ryggen var sammanbrottet nära för oss alla trots att vi bara stod still och väntade på bussen, en kraftansträngning såsom en flygtur över Gärdet hade garanterat slutat i flygkatastrof för vem som helst av oss...
Fort går några dagar i Stockholm, lite för fort. Men oj vad man ändå längtar hem till lugnet sedan. Tack gode gud att vi bor i fridfulla tysta Yttervik.

FOTOT
Vårat lilla trägårdsland imponerar tydligen på rådjuren om inte annat. Sallad och rädisor är favoriter för de fyrbenta små liven (*) Än så länge har de låtit ärtskidorna och squashen vara av någon anledning. På bilden är det en av squash-plantorna som blommar.

(*) en snyggare och kortare omskrivning för de förbaskat envetna, irriterande och fästingbelarmade trädgårdsmarodörerna.

Ja nu har jag opererat mig, igår söndag klockan 19.00 hade jag fått tid. Som uppladdning var på vi fest under lördagkvällen med grannarna till sena timmen, eller som vissa "yngre" förmågor sa: Imponerad att ni över 40 är vakna fortfarande. Han mötte ljudliga protester från... eeeeh, mig. Tydligen kommer man att ta sådana kommentarer med ro när man väl passerat 50 fanns det de som påstod. Den som lever få se... Trevligt var det i alla fall, vi var 23 stycken i olika åldrar om jag räknat rätt och då saknades det bland annat två söner från oss och en granne som var och fiskade. Vi hade med kött till grillning och eget dricka. Välkomstdrinkar, tilltugg, sallader, såser och god jordgubbsbakelse med mera bistod några av grannarna med. Vi satt ute i sommarnattsvärmen till närmare 2 på natten utomhus i närmstgrannens pergola/uteplats/altan, hur fantastiskt är inte det? Vilken sommar vi har och har haft!!

Så mot aftonsidan igår stretade vi iväg mot Umeå, handlade viktiga prylar på Biltema, åt sushi hos systeryster för att sedan bege oss till Koskelas ögonklinik. Där blev jag erbjuden lugnande, vilket jag vänligt men bestämt tackade nej till. Väl under en operationsduk, med mystiska ljud, flammande ljus och den lite stickiga känslan i ögat då de pressade in linsen genom ett 2,5 mm brett snitt i sidan av hornhinnan ångrade jag mig lite vagt… kanske man hade behövt en slurk, för kul var det inte, inte ont men läskigt. 
Den lätt stirriga damen som skulle opereras efter mig svepte i sig lugnande på stående fot och påstod sig ha hört att efter den här operationen skulle hon ha problem läsa texten på TVn. Det övertygde sköterskan henne om att hon nog inte skulle ha problem med, men för tillfället vore det bra om hon lugnade sig, satte sig ner och andades. Ge henne en rejäl slurk till, tänkte jag för mig själv.

Efter ganska exakt 1 timme var jag klar och besiktad och stod på trappen utanför kliniken. Solglasögonen på och med två olika droppflaskor att använda ett antal veckor framåt. Jag ser lite dubbelt på nära håll, anar glittriga cirklar kring ljuskäglor och lite dimmigt diffust är det allt på långt så här på morgonkvisten, men jag ser mycket bättre än jag gjort om jag tagit av mig glasögonen innan operationen. Det kliar, känns sandigt och jag har lätt röda ögonvitor och enorma pupiller, men annars syns det inte så mycket. Den lilla bisaken att jag inte får sminka mig på 2 veckor lät jag gå utan protester, jag ska likt kända rockstjärnor gå med solbrillor i minst 2 veckor framåt, och ögonbrynen kan jag ju måla så jag åtminstone kan höja på dem och se förvånad eller frågande ut när det sig passar.

Från "Backenfesten;
Tog några bilder på den fest som kanske kan bli en årligt återkommande. Allt är mingelbilder där det hälsas och dricks välkomstdrinkar samt knapras på lite goda tilltugg innan maten.


Kollade upp vad man får och inte får göra med foton på andra och hittade den här texten, men tycker man det känns obekvämt att finnas med på bild på min blogg så plockar jag naturligtvis bort den, bilden alltså inte bloggen;








 

I afton bär det iväg mot Umeå. Det som ska hända är att jag ska genomgå ett linsbyte, kallad Restor-behandling. Jag kunde valt en laserbehandling där de liksom hyvlar hornhinnan, nästan hälften så dyr och smärtfri, klar på någon minut. Varför valde jag inte den då? Jo, för dels så skulle jag behöva läsglasögon, eftersom en laserbehandling bara kan fixa min närsynthet, dessutom har min syster opererat båda ögonen mot gråstarr. Hon bytte lins i första ögat redan när hon var 35, så det finns en ganska stor risk att jag får starr och i vilket fall måste byta linserna, i och för sig via landstinget en sådan gång, och kanske inte förrän om 20 år, men det avgjorde frågan.

Så nästa inlägg ska förhoppningsvis allt vara över, och jag ser hjälpligt i alla fall. Det tar dels några dagar innan all bedövning släppt och vissa halogena effekter avtar. Helt återställd och van med de nya linserna är man inte förrän efter några veckor, men enligt läkaren finns det fall är det tagit upp till ett år. Hoppas jag tillhör kategorin som ser glasklart från första sekund...finns den?


FOTO
Den lila blomman heter Mose brinnande buske, den fick jag som ett litet skott av min mamma för ett par år sedan. Den och inte de andra blommorna heller för den delen växer direkt så det knakar i stenpartiet, och det kan jag förstå, stora Aspar skuggar och har rötter som dränerar allt på både vatten och näring. Men lille Moses kämpar på. 

I min mammas stenparti fotade jag två gula blommor då förra veckan. Den runda blomman som ser ut som den svävar är en "Smörboll", och den större bilden visar den sista blommande "Vårkragen". Alla andra vårkragar var färdiga de hade gjort sitt, gett upp och påstod våren var över och jag måste ge dem rätt. Det hade blivit sommar!
Och vilken sommar vi haft hittintills sen. Varm och underbar! "Lite i torraste laget", klagar mina blommor. När jag vattnar dem med iskallt brunnsvatten stelnar de liksom till i förskräckelse och påstår att den enligt dem omilda bevattningen är "lite i kallaste laget". Herregud, skugga, för torrt, för kallt...lite får de tåla, annars har de inget i min trädgård att göra, det borde de veta vid det här laget.

Ibland imponerar jag faktiskt på mig själv! Jag har lyckats sätta en egen bakgrund på bloggen. Jag googlade "tapeter mönster" och hittade en bild som såg ut som en mörk brädvägg. Sedan fixade jag till kanterna och höjden i Photoshop så att när bilden upprepar sig om och om igen i bakgrunden så syns inga kanter, färgförändringar och "brädorna" blir lika breda. Sedan har jag en testblogg "stensturestekare" där jag testar grejer i koden. När jag lyckats sätta bakgrunden hos "sture" så var det bara kopiera och klistra koden i stilmallen på den här bloggen. Lite osäker om den passar till headern, men nu när jag kommit på hur jag gör kan jag ju byta om jag känner för det, bara jag får mönstret att stämma så. *Nöjd* 

Sedan har jag tagit steget att beställa tid för ögonoperation. Det är jag också rätt stolt över! Har haft glasögon sedan jag var 9 år, men hade nog behövt dem tidigare. Minns hur jag stod och stirrade på stjärnhimlen, för stjärnor hade jag aldrig sett förut. Bladverk på björkar och andra små detaljer var också en upplevelse att upptäcka. Idag ser jag knappt tavlan hos optikern utan brillor, det är faktiskt sant! "Närsynta Bofinken Knut" ser som en falk jämfört med mig. Dessutom har jag fått "långa armar"-syndromet som man kan få vid en viss ålder. När jag läser tar jag av mig glasögonen för jag ser ju glasklart 10 cm framför höger öga och 15 framför vänster, vilket innebär att jag ser med ett öga i taget. Tänk er hur det ser ut på affären vid konservburkarna, då jag kniper med ett öga och stavar mig fram till k-o-k-o-s-m-j-ö-l-k med burken vid nästippen?! Var har hon den vita käppen liksom?
Kontaktlinser gör att jag ser otroligt bra, de nyaste har en tyngd som gör att de sitter rätt väg och mitt brytningsfel som jag också lyckats få via genpoolen, Tack Herre (*ironisk) blir tillrättalagt. Men då kan jag inte se menyer, läsa instruktioner eller trä en nål (som om jag skulle vara i behov av att sy helt plötsligt). Jag kan ju inte skjuta upp linserna under ögonlocken, som jag kan skjuta upp glasögonen i pannan. Jobbigt!

Nä, nu har jag bestämt mig och har fått tid om en vecka. Jag byter ut linserna och kommer förhoppningsvis se bra både på långt och nära håll efter det. Det kommer väl att kosta som nästan 1½ utlandsresa för hela familjen, men vad spelar det för roll då man baaaadar i pengar (*ironisk igen). Hursomhelst kommer jag nog att berätta lite om operationen när det är gjort, hur det var och vad jag ser, om jag kan famla mig fram till datorn. Spännande och kul.

Här ett litet urval av testbilder jag springer omkring och fotar:

... finns det blommor som har börjat slå ut. Äntligen, för jag vill fota dem! I och för sig är väl all blomning lite tidig eftersom vi haft en väldigt varm juni månad här i Västerbotten. Syrenen slog ut 2 veckor innan midsommar då det brukar vara dags och jag har ätit egenodlade jordgubbar i mitt orensade vildvuxna jordgubbsland, och just det är nog en månad tidigare än vanligt.
Nu i afton är det mulet och har regnat lite så jag passade på att ta några bilder på mina blommor. Tre typer av liljor hamnade framför linsen. Namnet på dem? Glöm det, så avancerat blir det inte… eller förresten, den rosa heter Kroll-Lilja om jag inte minns fel?

Synd att det inte går att göra verkligheten rättvisa, för de är så otroligt vackra för ögat. Jag älskar att gå runt och njuta av dem! Eller kanske man kan göra dem rättvisa om man är riktigt skicklig, har rätt ljus och fiffiga inställningar på kameran... men jag har gjort så gott jag kan.
Fler foton kommer att läggas in på bloggen, se det som ett hot eller löfte.