Oj, vi är redan två dagar in på en ny vecka? Herregud vad dagarna flyyyger iväg. Tycker nästan de "grå vardagarna" är nog så kvicka? Absolut så går en julhelg, en skön semestervecka i ett varmt land för att inte tala om sommar-semestern då man ska ladda batterierna inför en lång höst på TOK för fort. Men jag blir ändå mer överraskad över hur arbetsveckor, vanliga ledighelger men även arbetshelger liksom bara rinner mellan fingrarna.

 

Man håller på att närma sig mitten av sitt liv, underförstått att man nu får ha hälsan och kan hålla sig undan livsfarliga olyckor. Och tiden verkar gå fortare och fortare ju äldre man blir. Det kan få en att fundera, har man hunnit det man ska och uppnått det man borde med tanke på var man är i livet. Har man vuxit ifrån sina barnsliga nojjor, kan man acceptera den man är?

 

Följdfrågan blir vad ska man hinna? Resa överallt, rädda regnskogar och pandor, ha en framgångsrik karrär och tjäna massor med pengar, stå för förändringar värda en rad i historieböckerna? Tja, med de kriterierna för ett lyckat, icke förspillt liv då vore jag verkligen misslyckad hitintills. Men jag kan avslöja att jag faktiskt inte känner någon sådan stress, tror faktisk inte att livet är en tävling där man ska ha hunnit och uppnått så mycket som möjligt. Har ingen 100-saker-att-hinna-innan-jag-dör-lista att bocka av. 

 

Nä, mitt tidspressade medelålders-dilemma är nog mer att jag inte ännu blivit så gammal och klok att jag kan vara mer förlåtande mot mig själv. Kommer jag en dag att kunna tolerera min egen person med alla mina tillkortakommanden, de jag inte verkar kunna ändra? Tveksamt... kanske... om jag får fylla 100.