Igår var det tydligen Halloween. Tack och lov så ringde inga små monster, häxor eller annat småknytt på dörren, för vid frågan "bus eller godis" hade jag skamset kunnat konstatera att i detta hus finns inget godis... i alla fall inte en onsdag. Kanske dagens barn är så hälsomedvetna att en mandarin funkat? Nja, jag tror nog de morrat och gläfst med sina plast-vampyrtänder. 

För ett antal år sedan var det en annan sak. Då höll man rätt på denna dag för gossarna var väldigt intresserade av att klä ut sig och vi fixade pumpor på bron, låtsasblodet flöt och vi besökte Halloween-partyn arrangerade med godisregn och spöktunnlar. De gick däremot inte runt och skrämde grannar (om nu någon kan bli rädd för en Frankensteins-monster på en dryg meter med lockigt ljusgrönt hår?), dels för det känns lite knepigt med tiggandet, men framförallt för att de var rätt blyga så jag hade väl fått stå och bestämt fösa dem fram till dörrarna. Hur hade det sett ut???

Minns en gång då mina killar precis varit på Halloween-party, vi hämtade upp dem och for direkt till farmors grav för att tända ett ljus. På den tiden var Allhelgona och Halloween samma dag/helg, så är det tydligen inte längre vilket ju är bra.

Kände verkligen hur lite vi tänkt igenom beslutet att inte fara förbi hemma och byta om då vi kliver ur bilen och inser att vi går efter ett pyttelitet monster med spiklubba och en aning längre lieman stolserande med sin stora lie längs grusgångarna på en regnig mörk kyrkogård?! Lite kul, men ändå mest SÅ fel...

Men jag tror säkert farmor log i sin himmel åt besöket den kvällen.