Igår gjorde jag det igen! Blötte håret precis innan jag skulle lägga mig. Jag koncentrerar mig faktiskt ordentligt innan jag kliver i duschen, säger till mig själv som ett mantra "inte håret, inte håret, INTE håret"... men vips är det gjort i alla fall, det är liksom en reflex som är svår att styra över. Så mitt i natten står jag där med blött tjockt kompakt hår. Jag kan ju inte gärna börja slå på hårtorken, då alla andra i familjen gått och lagt sig och satt väckarna på "tidigt" för att fara på jobbet?
Nä, jag gör som jag brukar sådana här gånger, placerar en handduk över huvudkudden och lägger mig för att sedan drömma om ljuphavs-dykning, fuktskador och mossa.

Så nu på morgonen framför spegeln fick jag mig en rejäl chock kombinerat med skrattattack. – "Ja herregud vilken tomahawk-frisyr" säger jag högt till mig själv. Tomahawk? Nä det kan ju inte vara rätt?... vad heter det?... toma?...moha?...mohikan-frisyr heter det ju. Fast när jag tänker efter... den här frisyren påminner mer om en aggressiv stridsyxa, eller amerikansk missil än kalufsen på en utrotad indianstackare... för visst var det ett bra tag sedan den siste gick och dog?

Fortsättningsvis kommer jag sådana här "bad hair days" att säga " Imorse vaknade jag med värsta tomahawk-frisyren, tog en bra stund få den mer lugn, ja rent fredlig"....