Idag går min en veckas sjukskrivning ut. Den blev inte alls som jag trott, hade nog inbillat mig att det mer skulle vara som en liten semester. Så fel jag hade, beror kanske på att jag sällan är sjuk, men man lär sig alltid nåt nytt. Visade sig att med den här smärtan har jag på en vecka ätit mer smärtstillande än jag normalt sett gör på ett år... eller två. 

Hade trott jag skulle stöka på lite här hemma, fara till stan (iförd solglasögon då jag hört jag skulle vara ljuskänslig) och leta bikinis, hjälpa mamma hitta en ny bil, köpa en fin blomma till min gulliga men lite krassliga granne. Men nä, jag orkade knappt hänga tvätt här hemma, än mindre göra stan osäker.

Jag går numera omkring som en pirat med ögonlapp för vänster öga, så panda-brännan känns som en liten oviktig detalj i sammanhanget, apropå min löjliga fåfänga.

Vila, smärtstillande och ett omåttligt självömkande har jag ägnat mig åt de här dagarna, och alltså inte gjort någonting alls av mina "sjukskrivnings-planer". Vilket ju egentligen är precis som det ska. Lyxen att skrida omkring likt en hemlighetsfull Greta Garbo iförd mörka solbrillor på stadens boutiqer får vänta till semestern istället. . .