Nu är det gjort. Svider i ögonen, tårarna rinner. Inte skönt åka hem från Umeå med aftonsolen rakt in i bilen. Det hjälpte inte att blunda med solglasögon på, fick hålla för ögonen och försöka sova. Med hjälp av en massa ögondroppar ska jag nog få de första dagarna att funka, att sedan få ta bort "skyddslinsen" om några dagar tror jag blir en befrielse. Bör inte sitta framför dator eller TV, vara ute i sol och blåst, känns som jag transformerats till en vampyr... en rödögd sådan som knaprar citodon.
Trots att jag kanske borde ligga i en kall källare full med spindlar (huva), dra igen kistlocket och inte dyka upp förrän i natt (som om det skulle vara mörkt vid midnatt här i norr) så är det inte det jag kommer göra. För idag blir det kalas och imorgon ytterligare lite firande, vi har ju en blivande 17-åring i huset. Nä, nu ska jag sluta med de här dumheterna, fick ju inte sitta framför datorn sa de ju.