Hur trendig är man?
Inte mycket. Inte för att jag är fientlig mot förändringar, nyheter och utveckling, men jag ligger alltid lååångt efter inom de flesta kategorier och det känns egentligen ganska skönt. Det är aldrig någon som flåsar mig i nacken, för det finns bara ett gäng tämligen likasinnade, loja personer kring mig som inte tycker att denna hetsjakt är så himla intressant.
Man kan ju haka på diverse olika typer av trender, eller försöka sig på alla om så vill; Inom teknik, heminredning, kläder, frisyrer, arbete, resemål, handväskor, kaffetyp, träningsätt... you name it.
Så om jag försökte följa dessa trender skulle jag ena dagen bo i ett gammalt hus så där charmigt shabby chict inrett med lite lagom feng shui. Dricka Kaffe latte iklädd Odd Molly kläder och hunters på fossingarna, ha en inredningsblogg, facebooka regelbundet, äta Lchf-kost och träna yoga.
Men se det kan ju vara heeeelt feeeeel nästa vecka?
Då bör jag kanske bo i en Funkisvilla med avskalad och enkel svart/vit inredning, dricka dubbel cappuccino utan coffein sittandes på min stol designad av Arne Jacobsen iförd en vacker D&G-klänning medan jag twittrar, köra Detox-kurer och sticka iväg på Boxercisepass ett par gånger i veckan. Puh!
Man måste alltså hela tiden fundera; Är det rätt köra Lexus och laga mat på en Guggenau spis? Villa eller bostadsrätt? Vilket uteställe är inne och vilken är ute, vad HAR alla andra, vad GÖR alla andra, vad är okey? Bara hoppas att magmediciner, avslappningsövningar och terapi samt arbeta tokmycket övertid är hyfsat trendigt så att inte kroppen, psyket och ekonomin kollapsar.
Men lever vi så här egentligen? Jag hoppas och tror att de allra flesta inte fastnat i den här knepiga och hopplösa jakten efter lycka och framgång. Eller åtminstone finns det inte många i min umgängeskrets, kan vara nån prylnörd eller skosamlare, men ingen som kör hela konceptet på en gång, men jag kanske bara haft tur? Man måste kunna, om man vill, ha brunbetsade tak och ägna sin tid åt det man anser roligt, ha fula mjukisbyxor, dricka halvljummet perkulatorkaffe och köra skruttbil? Trivs man kan det ju inte vara helt fel?
Att ha och göra allt det rätta, där någon annan måttsatt vad som är just "RÄTT" gör oss ju inte till bättre och värdefullare människor. Den bästa renoveringen och investeringen är den man satsar på inombords, för det är ju insidan som räknas eller hur? Sliskigt? Jag vet, men inte mindre sant för det...
Hörde av min kusin apropå mitt nyårslöfte att just "vara snäll" kan bli en trend 2012, och en sådan trend är ju varken materialistisk eller elitistisk så...
varför inte?
En filosof sa en gång: We live not according to reason, but according to fashion. Verkar stämma rätt bra..?
Vem orkar vara trendig, det kostar tid, pengar och en massa energi, allt helt i onödan, bättre att vara sej själv och inte bry sej om vad andra tycker, tyvärr är det få som är sej själv nuförtiden, tråkigt att det blivit så men vi som är sådana får stå på oss :-)
Ditt nyårslöfte var det absolut bästa jag sett :-)
Ja, Cecilia och Verklighetsbloggen ni har båda rätt. Det är ju upp till en själv att antingen omfamna hela iden att hänga med i svängarna, vägra eller välja valda delar. Huvudsaken är ju att man mår bra.
Ps/
Har inte nått så långt med mitt nyårslöfte, men det får ta den tid det tar. /Ds
Så snällt att min kommentar kom med i bloggen ;-). Trender, jag tror ju att det handlar att människan har ett från början ett inre behov att vila ögonen på nå´t subjektivt snyggt. Sen tjänar Färg & tapet, Volvo, IKEA och H&M massor med pengar på denna fåfänga, som nu utvecklats till nån slags livsidé att vara först, störst och snyggast. Att slå grannen ! Tycker att det räcker med snällsökandet och inre frid!
Exakt, Nicke, vi har ett behov av att omge oss med nya, vackra och fiffiga saker.
Sedan har vi också ett behov av att passa in och ibland hävda oss, kanske till och med tävla.
Men har man inre frid behöver man kanske inte jämföra sig med andra hela tiden.
