Gormut & Tjörmut del 4
KIS betyder för övrigt Kamrat I Skolan, vilket innebär att någon eller några ur varje klass utses till uppgiften se till att alla mår bra på skolan. Det är säkert roligt klä ut sig i solglasögon och ta på sina KIS-T-shirtar när det är dax för att ta KIS-grupp-kort till skolfotokatalogen. Men fungerar den här iden när det kommer till kritan? Klarar 14-15-åringar av att stå upp i egenskap av KIS och försvara, stötta och finnas till, och kan man ens begära det? Vet historier som jag inte ska dela med mig här som säger motsatsen.
Det jag säger är att skolan lurar sig och oss till en falsk trygghet. Gå inte på det! Var vaksam, fråga! Stoppa inte huvudet i sanden för där har skolpersonalen sina redan.
Är jag hård och orättvis? Jo, kanske. Det är nog svårt att orka ta itu med sånt här när klassen är för stor, flera behöver extrahjälp, ett antal är rätt ointresserade och några är riktigt stökiga... ganska skönt att slippa se allt. Säga att ingen märkt något, egentligen menade ingen något illa, att det var bara tanklöshet... Hur mycket och vad ska hända innan det räknas som mobbing? Även som förälder kan det vara enklare att inte se, det tar för ont, känns jobbigt, svårt hantera, men faktiskt måste man.
De sår på kropp och främst själ som tyvärr rätt många barn får under skolåren för att några andra kan hota, ibland slå, trakassera och utesluta, tar lång tid att läka och ärren kommer alltid finnas kvar.
Därför alla rektorer och lärare, påstå inte under era på tok för långa och tråkiga höstinformationer att ni har läget under kontroll. Det är lika osant som att påstå att en bil har säkra krockkuddar, men när väl olyckan är framme så är det en inbyggd liten Oompa Loompier som blåser Hubba Bubba bubblor rätt i ansiktet på en.
Med blod och bubbelgum fulla pannan blir nog de flesta förvånade och besvikna.
Jag tycker inte du är hård och orättvis....jag tycker nog du ser sanningen och verkligheten som den ser ut idag på många skolor....men för den skull vet jag inte vems som ska bära skulden....rektorn, Lärarna....ja, kanske men också vi som föräldrar har ett oerhört stort ansvar att se till att våra egna barn mår bra och att dom agerar bra mot andra, frågan är väl hur vi eller vem ska hinna se och orka bry sig om alla dessa vilsna ungdomar som verkligen inte verkar veta hur man ska uppföra sig mot varandra. Anledningen tror jag nog kan bero på att alla har så mycket med sitt eget att vi inte orkar bry oss om andra....och det gäller nog både Lärare, rektorer och föräldrar....
Ja, vem bär skulden eller ännu hellre ansvaret, att det inte händer elände på en skolgård under skoltid borde det ju vara skolan. Uppfostran och sätta gränser det måste vi föräldrar sköta, och det gör vi väl sisådär.
Vilken ruggig värld vi lever i om alla har så mycket med sitt eget att man inte orkar bry sig...
