När man har barn så blir man mer säkerhets och katastrof-tänkande, det går liksom hand i hand. Oavsett ålder på ungarna är bilar något som gör föräldrar en aning hispiga. Det kan ju gå så illa. Därför monterar vi upp skyltar som säger att det finns lekande barn i närheten, placerar ut blomkrukor så man måste köra sick-sack, försöker få sänkt hastighet förbi där vi bor, vi gör våra små motåtgärder .

Jag jobbar på ett litet boende mitt i ett idylliskt bostadsområde. När vi avlöser varandra kan det ju bli en del trafik, mer än om det varit ett vanligt hushåll (även om många cyklar och går till jobbet) För något år sedan stod en av grannarna som hade två småkillar och vakade en dag då jag skulle hem. Jag sa att jag förstod att det var oroande med backande bilar när man har två små som cyklar trehjuling och bär sandhinkar. Jo, sa han, det är knepigt, man trodde man skulle kunna slappna av då man bor så här. I bilen hem började jag fundera, när kan man som förälder slappna av? Kan man hitta en plats utan faror? Många inbillar sig kanske att om man bor som min familj på landet vid en smal grusväg, då är det nog rätt lugnt?
Men lugnt har det INTE varit, inte alls. Kom ihåg att de flesta byavägar är 70-sträckor, och trots att det är krokigt och man knappt ryms att mötas kör många lastbilar och bilar det de får. Då killarna var riktigt små hade vi dessutom två företag mitt i byn, plus en lastbilsfirma som hade sin parkering där. Lastbilarna körde skytteltrafik fram och tillbaka, man tordes inte släppa pojkarna på framsidan av kåken trots vi hade staket och barnvagnen fylldes av vägdamm då den stod ute på gården.

 

Idag är gossarna stora och trafiken en bråkdel av vad den var då. En annan väg är fixad för lastbilar som måste fram, men alla väljer tyvärr inte den. Vi bor i en levande by, andra har småbarn nu. En del kommer dånande och pratar i mobil körandes full syra, de får tvärnita om det dyker upp katter, hundar, cyklister, promenerande och barn. Så onödigt, de vinner ju bara någon minut?

 

Häromveckan körde gubbas hem från jobbet via byavägen, (från ena hållet blir det några hundra meter, men från andra några kilometer, så jag pratar långa vägen = byavägen) snabbt blev han uppkörd av en irriterad lastbilschaufför som la sig kloss vid baklyktorna. Funkar sisådär på en stingslig gubbe med låg blodsockerhalt, tydligen har ingen tidigare kört så sakta genom byn och den seeega långsamma svängen in på gårdsplanen slog tydligen alla rekord. Man må ju få protestera på sitt eget lilla vis?!