Jag har gjort 2 njuröntgen tidigare genom åren. På den tiden det begav sig (det låter som 100 år sedan, men det är ca 10 sedan sist) så fastade jag i några dagar, åt laxertabletter plus utförde ett vattenlavemang på mig själv. Väl på lasarettet med flera liter sparad urin i blåsan som sig borde blev jag sedan rejält ihopklämd mellan två plattor av två sadistiska??? sköterskor på röntgen. Allt fläsk trycktes ut på alla sidor och man kippade efter andan, ingen vacker syn... alls.

Numera ska det vara en "piece of cake" att kolla njurarna. Man lägger sig i en datortornografi-apparat och vips ser de om man har nåt litet korn på lut i urinvägarna. Tyvärr uppstod ett annat problem, ett krångligt pinsamt dilemma, värre än lavemangsprocedurer och skit-tabletter, faktiskt.

Man ska ta av sig sina smycken innan man placeras i denna apparat. Har nåt med magnetism att göra, tror till och med att vissa tatueringar med metall i färgen kan orsaka problem. Smycken... men mina ringar satt fast. Jag slog ut förlovningsringen då vi gifte oss till samma storlek som vigselringen, och sedan har dessa två sakta men säkert växt fast på mitt allt fetare finger. Är det inte liiite romantiskt att jag inte får av dem? Inte? Okey, jag vet tycker det är lite äckligt själv faktiskt och min dröm har varit att lyckas gå ner så pass att de går hala av utan någon större procedur. Men nu var det panik, läste kallelsen först då vi kom hem från Rhodos, och efter ett "all-inclusive-frosseri" så var jag ju inte MINDRE direkt, och fixa bort 15 kilo plus moms på 2 dagar kändes hopplöst. Fram med is, olja och hålla handen högt. Och jo, vigselringen fick jag slutligen av med relativt låg smärta men med en hel del våld med hjälp av matolja, men det kan man inte säga om förlovningsringen. Efter första "förlossningen" så svullnade fingret och huden blev öm, röd och lite skavd. Mer is, handviftande, olja och även diskmedel men det hjölpte inte, nu började skinnet verkligen lossna... aaaaj. Så jag intalade mig att det nog inte var SÅ farligt med lite metall i den där apparaten, det är ju inte som en micro som börjar blixtra och spraka? Väl???

 

Väl på parkeringen försökte jag räkna ut hur lång tid det skulle ta att fota mig i skikt, jag menar jag är ju inte direkt papperstunn, så jag slantade upp för dryga 3 timmar för säkerhets skull. På röntgen undrade sköterskan om jag hade metallhyskor i min BH, de kunde störa när vi skulle röntga. Shit?! Medan jag tog av den visade jag skamset mitt ringfinger. Hur ska det gå, blir jag elektrifierad och magnietiserad???  Ingen fara du ska ligga med båda händerna rakt upp och vi ska bara röntga mellangärdet, svarade sköterskan småskattande. Hon verkade tycka att mitt ömmande jättefinger var riktigt kul? Hmmm... anar verkligen sadistiska tendenser inom röntgenpersonalen.

 

Så likt Superman... eller jag menar Superwomen låg jag på mage med armarna rakt fram och liksom flög framåt och bakåt genom en surrande och blinkande science fiction-apparat, inte i timmar utan högst i 3-4 minuter... tämligen odramatiskt alltså.

 

 

Insåg igår fördelarna med att sonen valt bageri som tillvalsämne, men också nackdelarna, om jag inte uppvisar en aning karaktär och självkontroll kommer det dröja lääääänge innan förlovningsringen självmant trillar lös...