Nu ska jag beklaga mig lite. Tillbringade fredagkvällen på akuten, trevligare kan man ha det, även om Tv:n var igång i väntrummet och visade OS, det gick tydligen bra förhandbollsgrabbarna. Hade väl uppskattat det mer om jag känt mig mer i form.
Nu var det ju inget direkt dramatiskt som gjorde att jag styrt kosan mot Skellefteå lasarett, jag hade ett rejält njurstensanfall och då är det fiffigt få lite smärtlindring, inte värre än så. Visade sig att det var 10 år sedan sist enligt journalerna, och 17 år sedan då förra gången så nu hoppas jag på minst 13 år till nästa gång.

 

När man lite lagom handikappad svassar in på akuten tar man en nummerbricka, sedan möter man efter en stund mottagningssköterskan som sovrar och ser till att man inte kommer in i turordning utan helt riktigt i den ordning det är mest illa. Därför frågade hon hur jag mådde, på en skala mellan 1 och 10, där 10 är i princip döden. Oj DÖDEN?, tänkte jag, nä SÅ risig kände jag mig ju inte så jag drog till med fem. Känner i efterhand att den skalan är vansklig, hur tolkar man den?

 

Ont hade jag, en liten hint till de damer som prövat föda barn, så här har i alla fall jag det; Tänk er att en sammandragning mot slutet av förlossningen, tänk er att den inte går över... efter 30 minuter har man frossa, och är rätt svettig på överläppen, i hårbotten och ryggen. Ytterligare en timme senare kräks man, kissar blodblandat och ibland svimmar man. Så kanske man borde säga att smärtan ligger på 8-9? Men inte jag inte, nä oooh nej jag har ooooändligt hög smärttröskel (eller nä jag är nog bara korkad). Vad har du tagit för smärtstillande undrade hon. Jag hade tagit en Ipren och en överbliven Citodon sedan ögonoperationen, men det kräktes jag upp. Citodon? Du skulle nog hellre tagit en Diklofenak. Om jag varit mitt vanliga rappa jag (in my dreams) skulle jag frågat om hon inbillade sig att jag har ett privat apotek och kan välja och vraka mellan tabletter men jag bara glodde och nickade tyst. Det är cirka 4 timmars väntetid sa hon då, och just kön till kirurgen är extra lång... KIRURGEN? här hade jag önskat mig lite mer alert (as if ever) och frågat om hon verkligen trodde att jag skulle operera bort en njure bara sisådär en fredagkväll, men jag fortsatte glo dumt. Klarar du sitta i väntrummet tills det blir din tur? Om det blir värre trycker du på röda knappen vid receptionen, så kommer du in fortare. Förbaskat, behövde nog inte trycka, nu hade smärtan minskat lite också, kanske till en 4... eller 7?

Bland tanter med tennisbollstora bulor i pannan, och gallinflammationer satt jag och väntade på min tur. Tanten med gallproblemen fick min spypåse, hon behövde den mer än mig. Efter 3,5 timme var jag ordentligt provtagen, och stucken i rumpan med en smärtstillande spruta. Skönt, det gick ju fortare än sköterskan sagt. Njuren fick jag behålla, tack och lov, och jag hoppas det gick bra för tanterna med bulor och trilskande gallor och alla de andra med för den delen. När jag for hem var väntrummet fullt av människor i olika åldrar som väntade på sin tur och såg på OS... nästan lite mysigt faktiskt, men bara NÄSTAN...