När jag startade bloggen för ganska exakt ett år sedan visste jag varken hur den skulle se ut, vad den skulle handla om, vilka kategorier jag skulle ha osv. Man kan säga att den har utvecklats lite successivt till att bli en spretig färgglad blogg som handlar om allt möjligt, mest nonsens. Nu har den som sagt firat lite mer än ett år och drygt 140 inlägg, och jag är rätt nöjd med resultatet, den blev i alla fall typ "jag", eller i alla fall en lite skruvad variant av "mig".

Jag har fått så otrolig mycket beröm genom snälla och trevliga kommentarer, här och på FB. Så TACK alla som skrivit och uppmuntrat mig. När någon påstår att jag räddat deras dag, för de blev på gott humör av att läsa ett inlägg, hur galet men ändå kul är inte det? Flera har känt igen sig själva i det jag skrivit, vilket betyder att det inte bara är jag som beter mig galet? Många har tyckt att jag har fina bilder, och det blir jag ju otroligt stolt och glad över. Ja ni hör bekräftelsebiten är hög, mycket hög, man kan nog bli beroende. Kanske har blivit det?

Nu har det ju inte bara varit ros, en del ris har jag också fått mig till livs. Jag har blivit ifrågasatt vad jag vill med mina inlägg. Om det är att lära folk en läxa, att jag vill visa på att jag är en bättre människa, eller att mitt liv är bättre än andras. Det här är bara några av de frågor jag fått och sedan tagit ställning till. Och jag ville verkligen inte framstå som bättre eller mer lyckad, för det är jag ju inte, tvärtom. Jag har också i och med detta förstått att en text kan tolkas väldigt olika, den kan också misstolkas och övertolkas i det oändliga. Därför blev jag försiktigare, och slutade skriva generellt om företeelser, och försökte rikta in allt på mig som person, med både mina goda och framförallt dåliga sidor.

Jag har hela tiden tänkt att jag ska försöka hålla igång bloggen ett år, sedan troligtvis lägga ner den.
Nu vet jag inte om det blir så definitivt, att jag lägger ner den alltså, just nu känns det mer som jag gör en så kallad Time-out. 
Blir det skönt att slippa försöka bibehålla intresset (både från min och eventuella läsares sida) ELLER  kommer jag att sakna skrivandet, ventilerandet och bildskapandet? Ingen aning, men blir min saknad för stor så är det väl bara börjar om igen, tiden får utvisa hur det blir. 

Som sagt TACK alla ni som kikat in och läst, och TACK för alla kommentarer!