Vi är väldigt sällan ovänner, jag och min man. Eller om sanningen ska fram går jag väl omkring och är lite "o" ibland, men maken är ju mestadels "vän", så det blir inte mycket till gräl. Egentligen finns det bara en situation som jag på rak arm kan komma på då jag viker mig, går undan, skäms och väntar på förbarmande. Det är när jag gjort något...låt oss kalla det olycksaligt med någon av våra bilar. 
Kommer just ihåg en gång då jag lyckades backa rakt in i en tall på Lycksele camping. Vem fasen hade placerat en gigantisk tall 2 meter bakom bilen?! Sprang ut och kollade hur stor katastrofen var. Inte så farligt. En spricka i stötfångaren kladdade jag över med lite lera (det var en regnig vecka under den där semestertrippen vill jag minnas), sedan satte jag tillbaka barkbitarna som lossnat från trädet och vips hade jag kamouflerat incidenten som ingenting hade hänt. Semestern var räddad! Om sanningen ska fram vet faktiskt inte min käre make om det här, så läser han detta så blir han nu varse, om han nu ens minns sprickan? Den borde ju blivit synlig vid första bästa biltvätt? Är inte direkt orolig, eftersom det gamla öket (bilen, inte maken) är såld för nån tusenlapp för massor av år sedan och antagligen numera vilar på en bilkyrkogård någonstans i Norrbotten. Brottet måste ju vara preskriberat, eller hur? Jag har även varit den skyldige till både omlackering och skärmbyte, samt ett dörrbyte, där staket och parkeringskyltar varit felplacerade.

Härom aftonen kändes det rätt skönt att få fara och jobba natt.

Bilen skulle upp på ….eeh...tja, nån typ av ramp? Jag skulle köra upp den och maken skulle dirigera.

Framför mig har jag plötsligt en flygledare som vinkar mig framåt med ett bestämt ansiktsuttryck Framåt...framåt...det går trögt så jag tar sats, det gungar till... STOPP!!! Plötsligt ser han mer förskräckt ut än bestämd, han står med ögonen vidöppna och armarna i uppåt sträck! Sedan sänker han händerna och håller sig för  ansiktet, samtidigt som han liksom krymper ihop ett par decimeter. Herregud vad har jag gjort?! Jo, jag har kvaddat spoilern fram. Om det berodde på felaktig konstruktion av ramp, spoiler eller chaufför, eller kanske att sommardäcken har sån där snygg låg profil vet jag inte riktigt, valde liksom däcken att hålla låg profil och inte fråga så mycket. Tog mitt pick och pack och for på jobbet. Där berättade jag om den eländiga situation jag försatt mig och bilen i. Min colombianska kollega berättade att i hennes hemland finns det ett ordspråk där kontentan är "män älskar sin bil mer än sin fru".
Hm, ett globalt problem alltså?


Och hur gick tävlingen?
Jo, mycket utmärkt för vissa.
Lite besviken på en uppenbart korkad familj, däremot. Hade först en mycket svårare närbild, men enligt dem så var det helt OMÖJLIG att gissa, så jag gjorde den lättare, och vips blev den gränsfall för lätt. Räddningen är en person som gissade fel, skänker en tacksam tanke till dig, utan dig hade detta blivit en kapital besvikelse för undertecknad.
Det var en sjöstjärna, inköpt på Rhodos vill jag minnas, och bakom liggande vitmålad träpanel. Och den finns på vår gästtoalett. I nästa inlägg kommer en ny bildgåta, bra mycket svårare än den här, det kan jag lova!
De som lyckades, som skrev rätt svar här eller på Facebook, gjorde succé, nådde ofantlig framgång och egentligen är värda sång och fanfarer är;    

Erika J
Anonym
Viktoria B
Maria B
och min käre bror...fast gills svaret - "Jag vet vad bilden föreställer"?