Va?! Hur kunde någon missa detta? Jag har ju skickat signaler, hintat, betonat lite annorlunda, höjt ett ögonbryn och i mitt tycke med övertydligt kroppsspråk sagt vad jag vill, och lik förbaskat har jag blivit totalt misstolkad igen.
Eller nej, det kanske är fel och säga…jag har helt enkelt blivit tagen på orden…

Enligt John Gray, en amerikansk psykolog och äktenskapsrådgivare, är män från Mars och kvinnor från Venus, vilket ju skulle kunna förklara en hel del. Han har skrivit en bok i ämnet som jag tyvärr inte läst, som säkert är intressant.
Man kan ju tycka att jag och min man efter att snart 22 år borde kunna läsa av varandra som en öppen bok, men nej, så är inte fallet.

Den som bär största skulden till missförstånden är ju jag som naturligtvis ska tala mer klarspråk. Efter alla år borde jag inse att det jag tycker är glasklart och uppenbart, bevisligen är väldigt svårt att förstå.

Jag ska komma med några konkreta exempel. Hm...det känns faktiskt som en början till en liten Helena-parlör, en instruktionsbok som borde följt med mig redan från början.

Exempel på en låtsad nonchalans som egentligen döljer en förhoppning;
När vi skulle gifta oss berättade jag att det finns något som heter morgongåva.
På frågan, -”Vill du ha en sån?”
Svarar jag efter ett lätt nonchalant skratt;
– ”Åååh, nej det behöver du inte alls tänka på”…
Egentligen betyder ju detta, vilket jag tyckte han borde förstå;
– ”Självklart, gubben, varför tror du annars jag precis berättat ingående om denna gamla hederliga tradition?!”
Så bröllopsdagens morgon letade jag förväntansfullt runt på sängbordet, för att sedan kika under huvudkudden…och mycket riktigt, ett litet paket med innehållande gulligt smycke...lyste med sin frånvaro.

Exempel på en förväntad åtgärd 1;
– ”Skåpluckan i köket verkar löst?”
Problemet att det kan tolkas som en fråga, vilket det naturligtvis inte är. Jag har ju konstaterat att den är lös. Här bör jag förstå att ett svar som –” Jo, det har du rätt i gumman, den är lös…” kommer som ett brev på posten. Det jag egentligen borde ha sagt är att luckan omedelbart bör skruvas fast innan gångjärnet går sönder.

Exempel på en förväntad åtgärd 2;
–” Har du tejpat fast ventilocket i hallen? Varför då?
Här tolkas det återigen som en fråga därav det självklara svaret –”Ja det har jag,  det var löst.” När jag månader senare fortfarande kan stirra på den monumentalt fula lösningen inser jag att den enligt mig glasklara uppmaningen" fixa det genast på ett snyggare sätt" inte nått ända fram.

Exempel på felaktigt formulerad anklagelse;
Hos oss gapar byråer med sina underbett och mejslar, väskor och kläder ligger spridda på olika ställen i huset. Det stör mig, jag tycker det är stökigt och utbrister ibland; -”Ni stänger ju aldrig lådor efter er, och ni plockar heller aldrig bort efter er.”
Här borde jag använda orden ”sällan” eller ”inte nog ofta” men drar tyvärr till med ordet ”aldrig”. För samtliga i familjen kan visst påminna sig om att minst en gång tagit med sig mejsel, penna eller skor till sin rätta plats. Man har även stängt en och annan låda någon gång under senaste halvåret, och plötsligt känns det som ett ganska orättvist påstående.
–”Gör jag det aldrig? Nej, där har du fel!.”

Sista exemplet är lite av ett examensprov;
Det är en lite mer avancerad variant där man bör kunna läsa kroppsspråk i kombination med en mycket kortfattad eller obefintlig konversation.
Jag kommer hem efter ett antal timmar på stan, med väldigt få prassliga kassar och en tårfylld blick;
–"Suuuuck”
Denna långa ledsna utandning betyder egentligen;
–”Snälla, jag behöver alla de komplimanger du kan häva ur dig, hur osanna de än är, plus en kram och en kärleksförklaring. Efter flera ångestfylda timmar i starkt neonbelysta omklädningsrum med avslöjande speglar har jag nu börjat snegla på ett enmanstält på Intersport, eller varför inte tvåmans så har jag ju något att växa i…”

Nä, vi kommer nog aldrig förstå varandra fullt ut. Man får väl se det så att det gör det hela lite spännande, och ger fortfarande en gammal beprövad relation lite dynamik.


Jag visade min kära mor headern till min blogg;
-”Vo gere' förnanting? He' si' ut som e bröst som he' dropp borta'..."
Huuu?! Trodde det var uppenbart att det är tinande vatten som droppar från en takränna? Här är en större variant av bilden, så att alla kan se...