Vet inte om jag törs berätta det här… men jag gör det ändå, så får vi se om man blir förskjuten ur både bekantskapskretsen och familjen.

Okey, här kommer bekännelsen, jag brukar ibland få en liten släng av ... *gulp*... avundsjukan. Bli inte arg på mig, jag vet att jag bör skämmas. Det är en pinsam åkomma det har jag förstått, som man inte bör tala öppet om, men nu trotsar jag den oskrivna lagen och tar bladet ur munnen.
Ibland blir jag avundsjuk!
Detta tillstånd är inte kroniskt utan kommer och går, under långa perioder är jag tack och lov helt symtomfri. 

Jag har fått mina åthutningar ska ni veta, när jag berättat om mina tillfälliga sjukdomstillstånd. -”Va? Säger du att du  ibland är avundsjuk? Nämen...usch, Helena?! Det blir aldrig jag, nä du vet jag GLÄDS åt andras lycka, jag…”

Kollade lite snabbt upp betydelsen av orden avund/avundsjuk; 
En filur som heter ”Chaucer” säger;
"Avunden är den svåraste synden av alla; för alla andra synder
går ut över en dygd, medan avunden går ut över alla dygder"
Oj, nu känner jag mig ännu uslare…
                                                                              

Om man tittar in på ”Nationalencyklopedin” kan man läsa;
”Avund är en känsla som uppstår när en person saknar någon annans förmodade överlägsna egenskap, prestation eller innehav, och antingen önskar sig det eller önskar att den andra personen inte hade det”    
Oooops, känns ju som en riktigt otrevlig egenskap det här…    
                 

En snabb titt på ”Wikipedia”;
”Avundsjuk är en poplåt, skriven av paret Nanne Grönvall och Peter Grönvall och framförd av den förre.”
He, he…eeeeh…ibland funkar Wikipedia lite sisådär som kunskapskälla…

Verkar i vilket fall vara en ruggig sjukdomsyttring jag lider av? Men till mitt försvar så önskar jag ju faktiskt inte att andra personer inte har det jag vill ha. Jag vill alltså mena att jag känner avundsjuka men ingen missunnsamhet.
Går det? Jo, jag påstår att det går om det nu är riktig avund jag känner, ibland blir jag osäker? 
Jag anser nämligen också att jag gläds åt andras prestationer, inköp och framgångar och vill också påstå att jag är rätt så duktig på att uppmuntra, ge komplimanger och ärligt säga om något i mina ögon är fint, bra eller lyckat. Kan man kanske hitta ett trevligare ord för det jag lider av?
Kom gärna med förslag.

 Mitt klokare inre "jag" säger till mig;
-”Helena, du är ju inte så naiv att du inte förstår att de som uppnått eller har det du också skulle vilja ha, inte fått det helt gratis. Bakom framgång och rikedom finns det oftast ett brinnande intresse, studier och hårt arbete. Väldigt få välsignas med en perfekt kropp, utan det läggs ner massor av tid på träning, dieter och ibland operationer. Många av de egenskaper du skulle vilja ha föds man med och är hopplösa att uppnå, var tacksam över det just du fick.”
 Joooo, jag vet allt det, men ändå känner jag bara ibland;
-”Åååååh, det skulle jag också vilja ha, se ut som, eller kunna…” 

Några rader jag hittade som åtminstone är lite positiva angående avundsjuka, framförallt för den som utsätts för den. John Churton Collins;
"Avundsjukan är den mest uppriktiga formen av smicker.”


Ny brödburk för knäckebröd, inhandlat på Guldknoppen, Skelleftehamn.
3 påskägg från Bibo, antagligen de få påskpynt vi kommer att ha framme i år. Inte så road av påsken, tyvärr. Soliga vädret, ja, kycklingar och fjädrar, nej.