…heter boken jag precis läst. Den är skriven av Ingalill Roos, en socionom och samtalsterapeut som dessutom håller föredrag då hon inte skriver böcker.
På bokens baksida kan man läsa en liten sammanfattning om vad den handlar om; ”Finns det någon i din närhet som gör dig oförklarigt trött och får dig att må dåligt? Någon som inte lyssnar på dig, kränker dig och ger dig dåligt samvete? Då har du antagligen mött en energitjuv…”

Här delas personer in i givare och tagare, sedan antar jag att de flesta i vår omgivning är nåt mitt emellan, alltså "normala" om man får kalla det så?
Givaren är välvillig och tar ett steg bakåt, riktar känslor inåt och reflekterar. Han/hon vill gärna hjälpa och tar lätt på sig skulden om något går fel. Givaren är lojal, självutplånande och har svårt att säga nej. 
Tagaren är energitjuven som lägger ut sina inre konflikter på omgivningen, för över negativa attityder och olustkänslor på andra. Han/hon har ett stort självhävdelse och maktbehov ständigt på jakt efter bekräftelse utan förmåga att känna någon större skuld över sin framfart.
De här persontyperna kan finnas på din arbetsplats, en granne, en vän, ett syskon, mamma, pappa eller annan släkting...eller kanske det är du själv?
 
Boken är vänd till alla de, framförallt givare, som hamnat under en energitjuvs makt. Hur ska man tänka, bearbeta och sätta gränser trots att det kan innebära förtal och hämnd i gengäld? Det går ju inte ändra andra, men man kan försöka ändra på sitt eget sätt att hantera hur man reagerar och känner när man kommit i en energitjuvs väg.

Tyvärr kan inte boken vända sig direkt till själva energitjuvarna eftersom de oftast inte är så mottagliga och intresserade av att se in i sig själva och åtgärda det som blivit fel....det är just därför de gör som de gör, agerar utåt, sårar och manipulerar utan någon större empati. Både "Freud" och "Jung" kommer till tals, med andra ord finner Ingalill svaren i barndomen och i tankar och känslor. Uppväxten är många gånger en förklaring, men ingen ursäkt. Det är upp till var och en att bearbeta och gå vidare från det som hände när man var liten eftersom man varken kan eller får använda andra som boxningssäck bara för att må bra själv. Det är också upp till var och en, även om det kan vara svårt, att inte tillåta sig själv att nästan utplånas, ta på sig någon annans skuld, styras och domineras av någon annan.
Alla bör kunna kräva att bli behandlade av sina medmänniskor med respekt, bli lyssnad på, sedd och uppskattad, för alla är värda att bli bekräftade.

                                   Dag Hammarsköld