Om man likt en självplågande fakir vill genomgå otrolig smärta, ska man vända sig till sina yngre arbetskamrater och få dem att gissa hur gammal de tror att man är. Aaauch..men herregud, vad vet de, tänker man indignerat när de lagt på 5-10 år, och dessutom hunnit jämföra dig med sina föräldrar…hm...ingen livserfarenhet…verkar bunta ihop alla över 30...Äh, inget bry sig om!
Samma sak med en 98- åring, man bör undvika ha dem till att gissa, om man inte är beredd på en rejäl käftsmäll. De tycker ju allt under 75 är rena ungdomen och gissar glatt på 63! Men herregud, vad vet hon, tänker man indignerat, denna bevisligen lite snurriga... halvblinda...men söta lilla tant kan omöjligt skilja mellan dig och en…eh… krukväxt....Äh, inget bry sig om!

Det är ibland svårt för att inte säga omöjligt att gissa rätt ålder på folk.
Ta en sån som filmkritikern Nils-Petter Sundgren, han har alltid sett ut som 68, jag skojar inte...hela livet. Trist då han var 18 kanske, men nu när han tydligen hunnit bli 81!!! så ser han ju otroligt ung och fräsch ut. Men snacka om att peaka sent i livet. Bland alla andra 81-åringar är han ju nu "smoking hot".
Själv hade jag min peak väldigt tidigt. Önskvärt vore väl mellan 15 till 25 nånting, men tyvärr. Det finns foton på en klarblåögd tjej med ljusa lockar, 3-4 år på sin höjd. Fantastiskt söt, men sen gick det obönhörligt spikrakt utför.

Idag stirrar jag förvånat och undrande över vem den stackars damen i spegeln är som jordens dragningskraft verkar varit allt för grym mot…för att sedan inse att det är… JAG?! Sådana gånger börjar jag spontant prata högt för mig själv; - "Näää, det kan ju inte…men...hur…när…va...näää, detta kan inte vara jag?!"

Jag tycker att alla de som gick i skola ungefär samtidigt som jag ser otroligt unga och fräscha ut, som de legat i frysbox under 10-15 år, medan jag tydligen råkade gå och lägga mig av misstag i värmeskåpet.
Därför kan jag säga att jag faktiskt inte har mycket gemensamt med Berit, men jag förstår hennes frustration ändå. Berits berättelse kom via mail till mig, och det kanske är fler än jag som fått ta del av hennes hemska upplevelse;

”...om man talar om ålder....har du någonsin sett en person i din egen ålder och tänkt:
- Jag är glad att jag inte ser så gammal ut!

Jag heter Berit. Jag satt i väntrummet hos min nya tandläkare och läste ett diplom på väggen och upptäckte hans namn. Plötsligt kom jag ihåg en lång, elegant mörkhårig kille med samma namn, som gick i samma klass som mig, för ungefär 30 år sedan.
Kan han vara samma kille som jag hade varit lite förälskad i på den tiden?
När jag sen fick se honom skakade jag snabbt av mig tanken.
Denna halvskalliga, grå man med rynkigt ansikte var alldeles för gammal för att ha varit min klasskamrat.
När han hade undersökt mina tänder tog nyfikenheten över och jag frågade om han hade gått på Enskede gymnasieskola.
- Ja, det gjorde jag, svarade han.
- När gick du ut då, frågade jag?
- Jag var i avgångsklassen 1978, sa han.
- Då gick du i min klass då, konstaterade jag och log.
Han såg närmare på mig.
Sen sade denna fula, gamla, halvskalliga, ohövliga, fete och elake man:
- VAD UNDERVISADE DU I DÅ?”


Liksom en egyptisk sfinx av kramsnö ligger denna kyliga kisse i vår trädgård. Det ska föreställa vår katt Ceasar som, enligt skulptören Gustav, tydligen har en rätt så stirrig blick, gigantisk kropp och en enorm svans. Mmm, ganska likt.