” Undrar om jag börjar komma i nån 40års kris eller nåt? Ångest över att jag inte har nåt liv. Jobbar eller sitter hemma. Och sen jobba igen för att sen skynda sig hem direkt efter jobbet igen... dag efter dag. Vet att livet är så för alla, MEN ÄR DET VERKLIGEN SÅ DET SKA VARA?
Känns som att det borde finnas nåt mer...? Har jag missat nåt?”

Det här är en del av ett inlägg ur Erikas blogg som jag brukar läsa regelbundet. Åtminstone har jag känt så här, precis som hon känner och skriver.

Det är inte fel att vi vill ha förändring, större utmaningar, något som är bättre och roligare. Det är ju en egenskap och en drivkraft vi människor har, tack vare den sitter vi inte fortfarande i grottor och tuggar på älgben.

Men hur finner man det man tror sig ha missat? Ja, man kan ju alltid plöja igenom massor med böcker, skrivna av hur kloka människor som helst. De talar om hur man blir mer lycklig, framgångsrik, målmedveten, kunna stärka sin självkänsla och lära sig att uppskatta det man har. Oftast känns det otroligt bra just när man lägger ifrån sig boken på sängbordet. Här ska det minsann förändras, tänkas mer positivt, sättas upp nya mål och fokuseras. Det håller i bästa fall i någon vecka sen rinner även de bästa av föresatser ut i sanden.

Men av alla tips jag läst har jag snappat upp en grej som fungerar bra för mig, och jag använder den närhelst jag känner för det. Det är inte sagt att det fungerar för någon annan, men för mig.

Grejen är…att göra medvetna val.

Man har faktiskt alltid valmöjligheter, och att inte göra ett val är också ett val. Jag har alltid ett val, men är jag beredd att ta konsekvenserna? Det är en annan sak, kanske inte, men då är det i sin tur ett val jag också gör.

Låt säga att jag vill gå en kurs i Photoshop. Tio kurstillfällen, torsdagar klockan 21:00, och det kostar 1200 kronor. För dyr? För ofta? Fel dag? För trött? Om jag inte går kursen fanns en anledning som var starkare än mitt sug att lära mig retuschera, jag gjorde ett medvetet val och kan känna mig nöjd. Jag kanske tänker; Jamen jag har faktiskt inte pengarna. Jodå, nudlar i en månad, sluta röka, bojkotta systemet några helger, strunta i extrakanalerna på TV:n. Vad är jag beredd att försaka, det är det som är frågan? 

Man kan välja att lägga ide'n på is. Sen kan ju nya möjligheter dyka upp, andra förutsättningar som att barnen är större, ekonomin är bättre, man är piggare… och vips börjar man kursen, och plötsligt kan man förbättra sitt utseende eller till och med sudda bort sig själv helt från ett foto. Mycket användbart, jag lovar.

Jag har gjort val som kan verka helt tokiga, men jag ångrar ingenting. Just nu har jag ett lågavlönat jobb samtidigt som jag betalar av mina studieskulder efter flera år av utbildning. Jag räknar aldrig ut hypotenusor eller en andragradsekvationer till vardags, inte designar jag hemsidor heller, minns faktiskt inte ens hur man gör. Tur att jag hela tiden haft en supporter i min man, lite fusk faktiskt, för då är det ju naturligtvis mycket enklare.

Jag är alltså inte en som drabbas av saker, jag väljer dem själv…
Oj, det lät väl ganska korkat som livsfilosofi?


Tisdags- egentligen torsdags-middagen enligt ICA:s billiga veckan;
Asiatisk kycklingsoppa, god...tog nudlar istället för ris.
Här är en skitbild tagen utan blixt i skymning av en skitkamera. Slet i färg, kontrast och ljus-balansen i photoshop så fingrarna blödde.
Från orangegul till limegrön....suck...vill ha en bättre kamera, pronto!!!