Snart fyller vår förstfödde son 18 år. Hans Gustav Bystedt blir myndig?!
Fattar inte...hur är det möjligt? Hur gick det till? Minns ju som igår hans pliriga ögon och de röda torra kinder, efter en lite för lång tid i magen utan så många fostervattensdroppar kvar att flyta omkring i.

Den stolte fadern ringde runt till alla och berättade att vi hade fått en son vägandes 4 kilo, 53 lång och med långt ljust hår. Var han fick det sistnämda ifrån vet jag inte, eftersom det inte dök upp något som ens påminde om frisyr förrän dryga året senare, och det såg på sin höjd ut som en mycket blygsam hockeyfrilla. Kanske den nyblivna fadern såg i in i framtiden?

Om det var så att Gunnar verkligen varit synsk så hade han också kunnat se att det skulle bli en tålmodig, snäll, lugn och fin ung man med humor och charm, som inte beklagar sig i onödan eller gör så mycket väsen av sig. En son med många intressen och talanger bland annat teckna och musik, men den egenskapen som vi älskar honom mest för är att han är just den han är. 


Apropå att han är så lugn så har vi alltid haft för vana att ”dra igång” vår son, för att få lite fart på honom så att säga. Minns en gång då vi fick älgbesök på tomten. Gunnar skrek, viftade och pekade sin vana trogen för att Gustav cirka 6 år och hans kompis skulle hinna ner och se spektaklet; ”Kom igen då, skynda innan älgarna försvinner, hejja, fooort, spriiiing!!!”, men vad han inte kom ihåg var att den tekniken är ofarlig på en sådan som Gustav, men kan vara ödestiger på ett barn som har lätt för att bli exalterad. Så den stackars lille sprallige kompisen blev så fullkomligt uppjagad av allt hojtande och alla uppmaningar att han jäktad och storögd sprang upp och nerför trappen flera gånger, tjöt och skrek upphetsat om älgarna, samtidigt som han nästan grät av stressen...efter en stund kommer slutligen den saktmodige Gustav släntrande, utan någon som helst brådska, nedför trapporna nu även påskyndad av den lille vännen som börjat vibrera av adrenalinöverskott. Jag minns att jag tänkte "herregud vad barn kan vara olika", och sedan "vad jag älskar den där lille sengångaren, han är min".
Och jodå, de hann se älgarna, för man hinner trots allt ganska ofta av någon konstig anledning, även om man inte har så himla bråttom.

Här är några bilder på underverket tillika födelsedagsbarnet, observera att hans föräldrar hade mer eller längre hår förr, medan han själv har lite mer och längre nu;