Har en ganska tillbakalutad och avslappnad inställning till julen. Den blir faktiskt bara värre med åren, bristen på stress alltså....och latare tycker jag mig bli också...*suck*

Jag vet inte varför. Kanske beror det på att vi aldrig haft julafton hemma hos oss? Vi åker till mor  där hon och min moster fixa allt det grundläggande, och vi barn kanske tillför något litet, sen äter vi...

Kanske det beror på att vi vuxna inte delat julklappar på flera, flera år.
För nåt år sedan införde bror och svägerska däremot en lek där en äggklocka, tärningar och en massa små billiga julklappar är inblandade, riktigt roligt faktiskt. I år dyker de uppfinningsrika tu inte upp för de ska byta Övre-Bäcks snödrivor till Afrikas savanner. Hoppas syrran minns reglerna till den där leken för det gör då inte jag. Har kommit hem med grötris, pannlampa, godis, fotkräm och mjukost för att nämna några saker som man kan hitta i paketen…

Jag brukar bjuda på middag på juldagen istället, då är vi mellan 11 till 13 vuxna personer till bordet. Då hjälps jag och gubben åt att fixa till något som helst inte har nåt med julen att göra, på sin höjd får efterätten ha lite saffran i sig, men inte mer.

Kan min loja inställning bero på att jag aldrig känt att jag måste baka massor och har aldrig gjort en egen pepparkaksdeg i hela mitt liv, hm... ja kanske? Däremot har pojkarna fått var sin köpesdeg. Vi har hjälpts åt att med kniv skära till Batman och Batmobilen, dinosaurier, brandbilar, hästar… ja allt sånt som varit deras specialintresse just det året. Sedan har de fått garnera med knallröd, grön och gul kristyr.  

När de blev äldre började vi med julgodis istället. I år bad jag dem välja ut något roligt recept från internet, men de ”hann inte” det på en hel kväll. Ja, de har tydligen fullt upp även om jag inte alls kan se eller ana vad som gör dem så upptagna.

Dagen efter handlade jag i alla fall en massa ingredienser och skrek ner dem från WOW (där man i level 85 vandrar omkring i Twilight Highlands) och från festförberedelser (som först och främst innebär hanterandet av het plattång). Först var den vanliga fördröjningen (tonåringen är lite tungstartad, särskilt vid uppmanande tillrop) men till slut kom de släntrande in i köket (tonåringen kan upplevas lite seg, trött och oengagerad) men efter en stund kan man faktiskt få igång de "små" liven, och kinderna börjar lysa röda och ögonen börjar glittra och glimra (liiite får en mor överdriva, eller?)
Den äldre som gjort Leilas Rocky Road året tidigare ville gärna göra det igen och som tur var (eller var det skicklighet) fanns det grejer till det. Den yngre gjorde ischoklad och sedan gjorde vi lite annat smått och gott, klart på nån timme. Det behöver inte vara märkvärdigare än så, huvudsaken vi gör det ihop (även om lite milt tvång är inblandat i starten).

När det är dags att hugga granen far vi alla fyra hem till min mors skogar. I år liksom ifjol innebar det att plumsa i en rad genom en meter snö. Sist gick den yngre sonen med yxan beredd att försvara sig mot rådjur, möss under snön och annat knytt han gick och mumlade om (lätt skadad av dataspelandet?).
Hittade till slut en gran som liksom alla andra snöbetäckta granar såg fantastisk ut, men som gav hopp om att fortsätta vara vacker när snön smält bort.

När vi sedan kvällen innan julafton (fast i år jobbar jag till 23.00 då, så det blir nog danföredan) klär granen hjälps vi åt alla fyra. Åren fram till vad som känns som alldeles nyligen var granen fulltbelamrad av tömda sneda smällkarameller, bokmärken och utklippta papptomtar. Stolt hängde sönerna upp sina skolalster längst fram för alla att kunna se och… hrm… njuta av.

Numera skickas pärlband, glitter och julgransljus skickligt runt i en väldig fart och sen är det dax att sätta dit spiran. Eller blir det stjärnan? Nääää, spiran…den diskussionen har vi varje år. Vi får de vad det blir.

Inför julen tror jag man måste bena ut vad som verkligen är riktiga måsten och sådana man faktiskt kan skippa. Det kommer att bli jul i alla fall även om man släpper efter lite. Man bör främst prioritera det man tycker är roligt. Tycker man att det är fantastiskt kul att göra 10 sorters kakor och 20 sorter av julgodis så är det helt okey, men om man istället köper en Alladinask och mumsar i sig den framför Kalle klockan tre är det också lika okey.

Huvudsaken är väl att man kan vara tillsammans?
Provocerande "Walt Disney-sensmoral- äckligt", men ändå inte mindre sant.