Curlande hönan

När man har vuxna, eller jag vill ju gärna kalla dem "halv-vuxna" barn så är det väl meningen de ska börja klara sig själva? Kollar bara läget så jag inte är helt fel ute? Gör nämligen mitt yttersta att låta dem göra just det, testa att klara saker själva... i sin takt... på sitt sätt .
Det är inte lätt. Jag håller tand för tunga så gott det går. Jag sitter på mina händer. Sprängs nästan av alla uppdämda uppmaningar, tillrättavisningar, tips, goda råd och förmaningar. Står och ler stelt med curlingborsten krampaktigt gömd bakom ryggen. Går verkligen sisådär om jag ska vara ärlig.  
Glad påsk från en kacklig hönsmamma!
 
Orginal bild här.
 
 
 

Helgen

Om man sammanfattar helgen som gick, blev den som jag förväntat mig? Smådansade jag förnöjd omkring gnolandes på vårvisor och skådade efter vårtecken likt en manisk brunutansolorange Ranelid? Njaa inte direkt. Hade jag på tok för höga förväntningar?

Det blev inte så mycket till sol, men en hel del mat och gott.
Det blev inte direkt några sovmornar, men det blev en ny dammsugare.
Stressade upp mig som curlingmor jag är, fann vårblommor under löven.
Upptäckte vårmyror i inglasningen och lade ut mopeden på försäljning.
Irriterade mig på Instagram, tog mig tid påskpynta en aning.
 
Ja, jag vet att det inte ser ut att finnas några logiska samband i detta, men dåligt och bra gick väl på ett ut så att säga?
Inte SÅ utvilad och forfarande blek som en vit sparris håller jag på att tagga upp mig inför påskhelgen. Den lååånga helgen då vi tydligen är lediga tillsammans från och med torsdag. Obotlig optimisten säger;
- Oj vad mycket vi ska hinna och vad vi ska njuta av våren, påsken... 
 
 
 
 
 
 
 

Härliga...

... hemmaskrotarfredagar! Nu är klockan drygt elva. Tre stadiga muggar kaffe och ett rimligt satt mål, huset ska se hyfsat respektabelt ut, är förutsättningarna som gör att jag snart är klar. Bara lite dammsugning och tvätt kvar sedan blir det en sväng ut på tomten för att röja fram någon typ av vårblomma. Under bråten finns både pärlhyasint och krokus, jag VET det frågan är bara VAR?

Solen skiner och helgen ligger framför oss som ett oskrivet blad, en målarduk som ska fyllas av en färgglad pensel med sömn, solsken, mat, vin, umgänge...
Oj nu måste jag ta och hejda mig, håller ju på att låta som Ranelid, och med lite sol i ansiktet kanske jag börjar likna honom också? Hjälp?!

Ha en underbar helg!
 

Manual för en riktig hemmaskrotarfredag.

I dag

Hissar jag att lyssna på RIX Morgon Zoo och få sig några riktiga morgonskratt, en perfekt start på dagen. En 20 minuters positiv dos av Brita, Adam och Marko. Är nog lite småkär i Adam Alsing. Bosse Rappne får passa sig. Gillar kunniga, roliga och smarta män eller människor överhuvudtaget, utseende hamnar långt ner på listan.

Dissar att bilens bränslelampa lyser då jag kör ut från tomten. Trodde det fanns en överenskommelse mellan mig och gubben att han tankar bilen så tar jag hand om resten av alla husets och familjens angelägenheter. Han får nog också passa sig. Skärpning!
Nääää jag skojar bara!
Eller gör jag?
Ha ha ha klart jag gör!!!
 
...eller?

Hiss & Diss

Vad sägs om det? En helt ny kategori, absolut inte som företeelse, rubrik eller inslag men dock oprövat tidigare här på bloggen. Jag vet, en TILL kategori, som om jag inte redan hade för många.
Om det blir som jag tänkt mig så kommer de här inläggen vara på allvar och ibland inte, långa emellanåt men oftast korta, kvantitet kontra kvalitet, ytliga eller djupa, fyndigt roliga men troligtvis torrt gnälligt tråkiga.  
 
Dissar  att glömma börsen då man ska veckohandla, krampen i vänster vad.
 
Hissar  torra vägar och sommardäck, billiga och goda apelsiner.
  
 

Instagram

Motvilligt försöker jag förstå mig på denna app på min mobil. Hashtagsen är för mig obegripliga, bildhanteringen undermålig och en rörig plottrig display gör mig än mer kis-ögd. Tycker det är svårt hitta åt folk att följa då alla har så underfundiga och konstiga namn.
 
Var väl inte helt såld på Facebook i början där för 4 år sedan heller, det var inte ens jag som drog igång det hela utan en entusiastisk lillebror. Och hösten 2010 så blev jag övertalad att starta upp den här bloggen. Det visade sig vara riktigt kul, även om jag kanske har känt ett sinande intresse senaste året.
Kanske detta Instagram-konto är början på slutet? Börjar känna mig allt mer utspridd och riskerar bli än mer sporadisk...
 
@bystedtskan, thats me. 
Och jag har idag lyckats lägga till mina 2 första ynka bilder, det är allt.

Se där

Det blev ett helt gäng med hjärtformar, hade det på känn faktiskt.
Oj, oj, vad det hädanefter ska bli massor av... tjaaa... små potatisgratänger, pannacotta och crème brulé! Jag säger bara MÄNGDER!
 
 
Hjärtformar från Biboköp

En mjölkkanna

Eller varför inte två? Jag köpte ett gäng turkosa koppar i somras. Men kom häromdagen på att vi inte hade någon mjölkkanna som matchade. Vad göra? Ja, bor man i Skellefteå kan man ju med fördel bege sig till Bibo. Där fann jag inte bara en lämplig liten kanna utan en till större som man...eeeeeh tar till om man typ vill ha MYCKET mjölk. Var bara tvungen köpa den OKEY, de hörde ju som ihop.
På väg till kassan får jag ögonen på en pajform i en glad grön kulör, extrapris till råge på allt. Och intill lika gröna, ungsäkra små hjärtformar. Men det blev helt enkelt för mycket, kortslutning och beslutsångest. "Inget direkt behov" kontra "vill haaaa"! Blev bara formen... måste kanske återvända? Jooo det känns så...
Fortsättning följer.
 
 
Jag gillar färgklickar mitt i det vita och svarta. Tycker också om kontrasten mellan olika stilar, gammalt och nytt. Ibland blir det bra ibland mindre...
 
Koppar, kanna, pajform och ljusstakar Biboköp.
Flaskor och trälådan ICA Maxi
Muggar Rusta
Glasskålarna är arvegods.
 
 

Sminktips!

Har ju rört ihop alla tänkbara ämnen till en salig blandning på den här bloggen. Nu blir det dessutom sminktips... eller kanske inte så mycket till tips, snarare matnyttiga råd om vad man bör tänka på..
 
Till exempel faktiskt veta vad man ska köpa. Av någon anledning tror jag alltid att jag dels minns märket och även att de ska ha kvar produkten exakt på samma ställe som när jag köpte den sist. Så är tyvärr aldrig fallet.
Så att hjälpa mig skulle varit en utmaning för självaste Sherlock Holmes. Det blir med uteslutningsmetoden som biträdet hjälper den sinneförvrrade kunden, lilla jag. Jag ser framför mig hur hon röker pipa och spelar lite förstrött på sin fiol på kvällarna.
 
Som i lördags då jag skulle köpa ny mascara. Berättade att märket fanns snett till vänster om kassan för ca 6 månader sedan. Den var ganska dyr men inte svindyr. Någonting var räfflat, kanske locket? Tro det eller ej, till slut stod jag faktiskt med rätt mascarasort i handen.
 
Behövde också ögonconcealer. Sist köpte jag den ljusaste nyansen, påstod jag bestämt. Hon såg skeptiskt på mig. Verkligen? Skulle gissat på den mörkaste då du har så mycket färg. Nu var det min tur att se skeptisk ut, pergamentsgul kan väl inte räknas som färg? Jag minns tydligt att jag ville ha ännu ljusare men det fanns inte, vidhöll jag enträget. Men det blir vår, du kommer att bli solbränd så jag tycker absolut du ska köpa "dark". Okey, jag gav med mig och när jag kom hem såg jag att det var nyansen "dark" jag hade hemma och plötsligt minns jag att förra gången ville jag ha något MÖRKARE än "dark" men DET var ju det som inte fanns! Aaah, kunden har inte alltid rätt.
 
Slutligen, om du använder en grön ansiktsmask som stelnar som en gipsform, stå inte och grimasera och fnissa framför spegeln Det är inte bara barnsligt, det är korkat också. För när du tvättar bort den har du anstängt huden och du är både rödblommig och svullen. Du blir tvungen lägga dig med bara ögonen ovanför täcket för att slippa berätta för din andre hälft varför du är mer rödkindad än en vindpinad jultomte.
 
Något jag köpte utan problem i helgen var en ny parfym. Min favorit-parfym är CLEAN i alla möjliga dofter, inne på min fjärde. Warm Cotton, Outdoor fresh, Cotton T-Shirt och nu blev det Fresh Laundry.
 
 
Clean - Kicks 
Mascara - Kicks
Concealer - Make up Store
Cucumber & Apple Mask
Nyckelpigan - Colourbox
 
 

Hemmaskrotarfredag

Första dagen ordentligt ledig och helt hemmavid sedan förra fredagen. Snön föll imorse och shoppingdejten med mamma snöade inne. Vad gör man då en sådan här dag? Jo, man är hemma, skrotar och städar sporadiskt, alltså har en rejäl hemmaskrotarfredag. Och vad kännetecknar en sådan kanske du undrar?
 
Först och främst får man inte ens titta åt smink, deodorant eller kräm, förutom tandkrämen då förstås. Att blöta ner kalufsen som skulle på ett penntroll att gråta av avund är absolut förbjudet. Ta på dig något mycket bekvämt och riktigt skitfult. Sätt på en rejäl panna kaffe och sedan är det bara sätta igång. 
 
Man får aldrig falla i fällan att bli organiserad utan se till att hoppa mellan olika rum och uppgifter. Ena stunden torka lite på en hylla i skafferiet för att plötsligt fluffa kuddar i soffan. Bläddra i möbelkataloger för att i nästa sekund plocka undan en aning i tvättstugan. Arrangera om prydnadsgrejer och få saker över som borde ställas undan, men absolut inte genast utan tidigast 3-4 timmar senare för att få den rätta stökiga känslan.
 
Om man roterar runt så här hemma en hel dag så riskerar man att ha ett skinande rent hem till slut. Den nybörjarmissen drabbar aldrig mig numera, dels har jag för stort hus och sedan har jag lärt mig att röra mig med knapp styrfart. Se upp för fällan att äta en rejäl uppiggande lunch, har du lagt upp dagen rätt så håller du dig halvmätt på en sen frukost, massor med kaffe och en och annan smörgås. Förutom att det är viktigt att vara ofräsch och oorganiserad så måste man alltså akta sig för att bli riktigt klar med något, men ändå känna sig skitnöjd med det lilla man presterat.
 
Tips från coachen!
Kolla med jämna mellanrum uppdateringar på Facebook och ifall det står något intressant om Lindsay Lohan på aftonbladet.se så hinner du glömma vad du höll på med och börjar med ännu ett nytt litet projekt. Man kan råka se sig i spegeln och få en chock, men ta då en slurk kaffe och lugna ner dig. Ha någon typ av magmedicin, typ novaluzid, hemma då några liter kaffe ger vem som helst halsbränna. 
 
Slutligen ser man till att maken som knogat hela dagen tar med sig helst någon färdig eller väldigt lättlagad men ändå god fredagsmiddag hem. Så gör man och så har jag tillbringat denna perfekta fredag.
 
Ett av dagens dilemman, orkar jag fixa till blomman som valt växa som en tok eller inte? Det blev naturligtvis INTE då jag ju ansträngt mig hela dagen vara så ineffektiv som möjligt... plus att jag nästan tycker den gör den fula fönsterlampan snyggare.
 
Precis innan sushin kan och får man ta en sväng via duschen och go'doft -sprayen, för vid middagstid vankas ju fredagsmyset...

Londonweekend

Sådär, nu har vi upplevt en pytteliten del av London och dess utbud. Vi var framme på hotellet Double Tree by Hilton vid sextiden på fredagen. Fantastiskt fint hotell som låg vid Bayswater Road precis där Hyde Park och Kensington Garden möts. Och vi lyfte för hemfärd från Heathrow vid tvåtiden på måndagen. På några få intensiva dagar hann vi en hel del, faktiskt ungefär det vi alla fyra planerat och tänkt oss;
Dricka en mörk skummig Guinness på en pub, äta Fish and Chips, stirra på Big Ben, fota LondonEye, besöka Madam Tausseu, kolla in gitarrer på Denmark Street, stosa runt i Hyde Park, förfasas över priserna på Harrods, snurra runt och helgträngas "on the Underground", äta en riktig "English breakfast", ägna timmar åt att gå runt i Warner Bros. Studio tour Harry Potters värld, fynda ett par FLY London skor för halva priset...
Man fick pinna på men det gick!  
Foto; Elias Bystedt

Flink & Händig

Inom vissa områden törs jag nog påstå att jag är praktiskt lagd, ibland till och med skicklig. Jag kan under stundom glänsa med att vara kreativ, företagsam och målmedveten, jag säger inte att det är ofta, men det händer.
 
Men aldrig i samband med att nål, tråd och tyg är inblandat, och för guds skull nämn inte ordet symaskin. Huuuu! Lider nämligen av svår textilångest.
Därför blir det en onödigt stor grej bara av att mina svarta brallor spricker en liten bit i sömmen. Jag blir tvungen ta mig i kragen, samla mig lite och leta fram syskrinet.
Tja, syskrin är väl att ta i, det är en liten flätad korg med några trådrullar i olika färger, ett antal knappnålar, en liten pyttesax, några synålar och en hel del damm. Eller nu visade det sig att just synålar lyste med sin frånvaro. Fann endast en stoppnål, men lät inte den stoppa mig (glömde nämna att jag är rolig och vitsig också). Kombinationen av på tok för grov nål och min motvilja gav inte helt oväntat ett... eeeh...inte så värst tillfredställande resultat. Skam den som ger sig, jag bestämde mig för att med rätt utrustning och inställning ska nog mina byxor gå att tråckla ihop.
Måndagen den 3 mars 2014 inhandlades en förpackning synålar i olika storlekar. Nu ska jag bara hitta var man kan köpa en ny positiv attityd till sömnad...
 
Länkar till tidigare inlägg med exempel på min textilångest; 
Duksömnad 
Textilångest
 
En tänkbar tatuering... så småningom?
 
Flickr; I sew, tattoo
 

Födelsedagstårtan

I torsdags handlades det ingredienser till både middag och tårta för på fredagen skulle äldre sonens födelsedag firas. Kanske gick jag omkring undermedvetet påverkad av blivande prinsessfödslar och stundande prinsessfödelsedagar?
Det enda jag vet är att jag gick loss på vita marsipanlock, rosa rosor och flingströssel.
Förresten vilken tur att det finns färdiga pynt-atteraljer, för här kavlas och stansas ingenting längre! Tidigare har det faktiskt hänt, men numera? Aldrig!
Blivit äldre, sänkt kraven = slöare?
När jag väl pimpat bakverket efter bästa förmåga kom jag på mig själv med att stå och fundera över vem den såg ut att vara tillägnad? En 21-årig son? Eller?
 
 

Snömos

Tack vare snöblandat regn och plusgrader dök en snödrake upp. I den här familjen kan uppdraget gå ut och skotta infart istället bli några kreativa timmar i halvmörkret och sluta med en snöskulptur istället... Gustav och Elias skapelse;
 
 
 
 

Små små problem...

...är väl också problem? Som till exempel;
 
Jag har hamnat i "bara-köpa-grovt-å-löst-stickade tröjor- träsket". Bekymret med dem är att jag fastnar ÖVERALLT och drar ur långa trådar och öglor hela tiden. I dörrhandtag, kundvagnen, handväskan, dragkedjan på jackan, YOU NAME IT. Knepigt! Ser ut som jag vikarierat som klösbräda åt en hel flock med lejon.
 
Jag men främst maken har lovat ta det lite försiktigare med kakor och sötsaker under vårens vardagar. Detta sammanfaller med att yngre sonen nu under sista terminen på gymnasiet har specialinriktningen bageri på måndagar. Så tex. igår kom han hem med nybakade och förföriskt doftande semlor, wienerbröd och vaniljhjärtan. Som ni säkert förstår så har herrskapet insett ett litet, litet problem. HUR i hela världen ska vi kunna hantera sådana frestelser?

Ett annat dilemma är min falska självbild som inte lurar någon.
Tog en "selfie, en bild på mig själv alltså en självbild och testade ett filter som finns i min gamla iPhone4. När jag sedan använde fotot som min nya profilbild på Facebook så kom det kommentarer av typen att en knappt kände igen mig och någon kallade mig lite förvånat för "söt på BILDEN". Reaktionerna fick mig att inse att jag måste se för DJÄVLIG ut när man ser mig IRL?!
Måste nog dra ett filter... eeeh, jag menar en filt över mig...
Vilken bild är min nya profilbild på FB?
Vilken är en bild av mig på riktig? Är ens någon av dem det?
Frågorna hopar sig...  

London

Inom en relativt snar framtid reser den här familjen till London. Bor på hotell vid Hyde Park, tar ett snack med Obama och gänget på Madam Tussaud, äter Fish and Chips, hälsar på hos Harry Potter som tydligen bor i Warner Bros Studio norr om stan, kollar vad klockan är vid Big Ben och tokhandlar på Harrods.
Vi hoppas hinna allt det och lite till UTAN stress på drygt 3 dagar?!
Oj, vad jag längtar!!!
Okey jag vet, jag VET att man inte shoppar loss på Harrods! Om man nu inte heter typ Victoria "Posh" Beckham, men en del ögonshoppande borde väl gå för sig.
 
Kollagets bildlänkar;
Buss, Depp, Obama, Big Ben, Fish&Chips,
Angelina, Harrods-kasse, Potter
 

År av studier

Jag kunde i min ungdom ibland svimma, kräkas, vara tvungen äta enormt starka tabletter och bli sängliggandes en gång i månaden. När jag bittert klagade över att tjejer har det så mycket knepigare än killar tröstade min välmenande mamma med;
-"Jomen Helena, pojkar har sina problem dom också"
Hmm, började jag fundera, de har alltså humörsvängningar och smärtor i samband med att... eeeh... tja, typ testiklarna växer, och detta i stilla tystnad? Verkligen?
 
Nu har jag gått igenom mensvärk, PMS, födslar och traskar rakt in i klimakteriet.
Samtidigt har jag kunnat studera män, enligt mig ingående, då jag bott tillsammans med en man i drygt 25 år och sett två söner växa upp från små bebisar till vuxna killar.
Mina erfarenheter utifrån den information jag samlat på mig i det här huset är att;
Näää de har i jämförelse INGA problem, what so ever!!!!
Tack för ordet...

Nått nytt

Är ju som sagt en ytlig materialist och det står jag för. Detta innebär att jag kan bli så otroligt glad av lite shopping i lagom mängd för rimliga priser, och fixerar mig med jämna mellanrum vid min kropps förfall och inbillar mig envist att det ska gå åtgärda.

Ta till exempel fönsterlampan för halva priset jag blev så nöjd med häromveckan eller de stora vackra mattallrikarna jag fyndade för halva reapriset. Kan positiv-peppa mig själv helt otroligt över sånt.

MEN man kan inte lyckas jämt.
Köpte en dyr mascara som var omöjlig tvätta bort och trots två olika ögonmakup-removers införskaffades så såg jag fortfarandet ut som en ledsen tvättbjörn.
Har mängder av färgade dagcremer som går för mycket mot orange och i höstas kom jag hem med ytterligare en som får det att se ut som jag överkonsumerat morötter.
När jag efter ett antal ansiktsbehandlingar lovade hudterapeuten att skydda mitt ansikte mot vårsolen köpte jag solskyddsfaktor 30, men råkade köpa en variant "For kids" med "color control". Våren 2013 mötte jag som en blåturkos smurf. Special-tvättmedel till träningskläder skulle "kapsla in" svettdoften räckte till tio tvättar, vilket innebar att flaskan var tom efter mindre än två veckor. Och något "kapslande" märktes inte av.
Trots isiga vägar skulle det promeneras, men båda broddarna tappade jag till min förvåning bort under jungfrupromenaden.
Otur, har för bråttom, slamsig eller rent klantig? Tja, kanske en kombination?

Till de senaste synderna, efter en shoppingrunda helgen som var, tillhör ögonkrämen jag köpte för dyra penningar men som jag måste ta en paus ifrån då jag blev alldeles rödfnasig under ögonen. Reflexsprayen, med medföljande schablon, är INTE osynlig på dagen utan ser ut som en dammig fläck däremot mer osynlig i mörker.
Nya läppglanset som utlovade sig vara en "läcker läppglanspenna med fyra fantastiska egenskaper i en: läpp-penna, färg, glans och vård" den sprider på något sätt glittret över hela ansiktet men främst på hakorna. Irriterande!

Nåja, kan ju glädja mig åt att mitt nya läppglans antagligen funkar mycket bättre än reflexsprayen under kvällspromenaden, gissar att den kan tänkas ge en riktigt bra reflekterande "disco-kule-effekt" ...
 

Fåfänga "lilla" jag

Ibland blir jag sådär akut fåfäng. Kände mig plötsligt enormt plufsig. Tycktes ha hört talas om en kräm som direkt man duttat den kring ögonen så stramades och slätades allt ut. Den skulle ha en övergående effekt så efter några timmar när man svassat omkring bland folk slät och snygg skulle allt återgå till sitt uppsvällda och fetslappa jag igen... typ lite likt askungens förtrollning där vid tolvslaget. 
Hade kanske fel? Biträdet påstod att allt de hade hemma var långtidsverkande och man var tvungen smorsla in sig både morgon och kväll en tid framöver för att så småningom se en effekt. Hon visade på små, små pytteburkar som tydligen alla var sååå himla dryga. En var fiffigare än alla de andra, den skulle även ta bort de mörka nyanserna som hon tydligen kunde skönja under mina två ljusblå. Jamen dåså "Estée Lauder - Advanced Eye Repair" kan tydligen göra underverk så den fick det bli!
Har nu duktigt använt den i några dagar, än syns inget resultat men jag kan ana en kittlande nästan kliande känsla. Antingen så håller aktiva ingredienser på att göra sitt jobb eller också håller jag på att utveckla en allergi... hoppas på det förstnämnda.


Jag förstår att det låter konstigt att jag blivit så fixerad vid mina ögonpåsar. Det finns ju en hel del annat akut förfall att åtgärda. Stod faktiskt och funderade över om den här krämen både slätar ut och tar bort missfärgningar så kanske man skulle behandla hela sig? Skeptisk stirrade jag sedan på den lilla miniatyrburken. Hur dryg den än må vara så får jag nog problem fördela allt från topp till tå, dessutom med hjälp av den medföljande spateln som mest påminner om en mini-tesked från ett dockhus...  
Länkar!
Tidigare inlägg Tragiska funderingar över mitt åldrande!
och den fantastiska krämen Estée Lauder - Advanced Eye Repair
 
 
 
 
 

En vinterkatt...

...eller så inte... alls.
Man får panik då man försvinner ner i djup pudersnö. Hoppar rakt upp för att sedan åter försvinna i ett moln av snörök, olyckligt jamandes. Ett försök till hund/katt-sim slutade med att yngste hussen räddar en mitt på tomten. Fiffigast är nog att endast följa de uppskottade gångarna då man som straff tvingas gå ut på grund av de små "spratt" och "bus" en understimulerad kisse kan utföra innanför husets fyra väggar.
 
Nä, varför plåga sig mer än de minuter det tar att kissa i det fria då det finns en varm, mjuk saccosäck att sträcka ut sig i mellan huligan-räderna?
 
 
 
 
 

Tjaaa... hepp!

Inte har det varit riktigt på topp ett tag, känts nästan som nalta* deri deppers**.
Förkyld och hostig har jag knappt rört på mig under drygt två veckor.
Det är mörkt, mörkt, mörkt. Nu hade vi ju vintersolståndet där strax före jul men det märks knappt. Idag den 9 januari gick solen upp 9:23 och ner 14:02, det betyder att dagen var 4 t 39 min och natten/mörkret är 19 t 21min här i våra trakter. Dessutom har solen lyst med sin frånvaro (obs ordvits) de futtiga timmar den skulle gjort sitt jobb och fått oss alla gladare och piggare.
Det har varit halkigt, regnigt, blött, dimmigt och trist. Eller just idag har ju kylan och snön slagit till*** vilket gör allt ljusare och trevligare, men fram till just idag har det varit ett riktigt bedrövligt vinterväder.
 
Men så behövs det så lite för att det ska vända, humöret menar jag för vädret rår ingen på även om det faktiskt också vände bara så där mitt i alltihop. Nä, tack vare den ytliga, materialistiska flamsmaja som jag är så behövde jag bara shoppa lite... och kanske att förkylningen äntligen släppte taget bidrog en aning. 
Från surkärring till belåten dam i sina bästa år på ett kick!
 
När jag skulle plocka undan julstjärnorna från inglasningen kändes det så mörkt och tomt i fönstret... vi får ju som sagt inte många timmar ljus om ens några.
Funderade om kanske man skulle kolla efter en passande lampa och så snubblar jag över den, och blir SÅ larvigt glad. Får den dessutom till halva priset då butiksexemplaret var det enda som var kvar. Nu när jag tänt ny-lampan och snön yr utanför fönstret så är jag plötsligt så himla nöjd.
Tjo hopp!
 
*nalta = lite, en aning
**deri deppers = en deppig plats /känsla
***använder uttrycket "slagit till" eftersom det kommit ca 50 centimeter snö idag, and its still coming. Där fick man ju så man teg...
 
 

En vän

Vissa människor klickar det helt enkelt med. Man kan var på helt olika ställen i livet, det spelar ingen roll. Olika men ändå så lika, det är något som stämmer. Och trots att man inte setts på ett år eller två så känns det som om tiden stått still när man väl träffas. Det tar liksom bara vid, det känns helt naturligt.
Sådana människor ska man vara rädd om, men det har inte jag varit.
 
Jag är usel på att hålla kontakten fast jag skulle vilja.
Massor med gånger har jag tänkt tillbaka på de åren vi umgicks som flitigast. Har tittat mot din balkong varje gång jag kört norrut genom stan. Tänkt man kanske skulle ringa? Gå och ta en fika? Vi borde verkligen höras...
 
Så en dag är allt för sent.

Vad var jag för vän om jag inte fanns där när du blev sjuk? Vad är det för en kompis som inte visste om de jobbiga behandlingarna? Inte en hälsning eller blomma till din sjukhussäng från mig. Vad jag förstår så gick det fort, på bara ett drygt halvår hade sjukdomen blivit dig övermäktig. Det som gör ont att tänka på nu när allt är över;
-Jag visste ingenting. Men jag borde väl vetat?
 
Hatar cancer.
 
 
Orginalhjärtat Här!
 

Snart ett nytt år

Ja nu drar det ihop sig igen, och i år... eller rättare sagt nästa år ska jag strunta i mitt gamla snällhetslöfte. Ska helt enkelt varken ta mig själv eller sånt som nyårslöften på för stort allvar. Nästa år får bli som det blir... eller tja, det blir det ju alltid i alla fall...
-Vadårå? Läs här...
 
Men vad gäller 2014 för Helena då, vad ska jag åtminstone tänka på?
Ska fortsätta träna cirka 3 gånger i veckan, för det mår jag bra av. 
Försöka bli bättre på att uppmuntra och visa min uppskattning till de omkring mig.
Komma ihåg att glädjas åt det och de jag har i min närhet, för man varken kan eller får ta något eller någon för givet, plötsligt kan allt vara förändrat. 
 
Hittade en liten passande dikt som lägger nivån på årets " nyårslöftande";
 
Nyårslöften 
Sluta röka eller börja träna
nu börjar man sig snart att gräma
För alternativen finns och de är många
men vägarna dit är oftast långa
Så svårt att välja vad man helst vill
speciellt när man vet det gäller många år till
Man vill ju vara hälsosam och frisk...
Nu vet jag! Jag borde äta mer fisk!
 
                                                      Korta dikter.se
 

Nu är det jul igen...♪♫♪

 
 

Ja herregud...

...vad jag misslyckas med mitt nyårslöfte. Om och om igen dessutom.
Med risk för att vara tjatig ska jag berätta vilket det är, för har du hängt med här på min blogg så vet du dels vilket det är och att det är ett återkommande nyårslöfte då jag liksom aldrig når mitt mål. JAG VILL VARA SNÄLL! Jag vill, jag vill, jag... men det går förbanne mig inte.
Jag tror jag skiter i 2014 års löfte och förblir den gnälliga, ilskna kärring jag tydligen var född att vara.
 
När jag blir arg så knastrar det liksom lite i tinningarna och i pannbenet och då kommer "sanningarna" på löpande band. Då struntar jag i konsekvenser och säger det jag vill ha sagt. Vad som triggar mig? Något är orättvist, någon kommer ikläm, någon blir utnyttjad, rätt ska vara rätt, känner mig förorättad, det finns regler, gått och stört mig och plötligt får det vara nog.
Rakt och ärligt från hjärtat? Jodå, just det råder inga tvivel om!
Objektiv, tillmötesgående, trevlig, eventuellt en aningens snäll? Nope, inte ett dugg.
 
Problemet är att det känns så otroligt skönt att få vara en riktig bitch. Och de gånger det fungerar, förvånade ofta faktiskt, så känns det först tillfredställande men så småningom... så kommer funderingarna och frågorna.
-Hade jag rätt? -Var det dags att någon sa ifrån? -Borde folk vara tacksamma att de serverats informationen på ett fat?
Och i och för sig så blir svaret oftast "Ja". Men på frågorna;
-Hade jag kunnat säga det annorlunda? -Har jag sårat någon? -Kunde någon annat skött frågan och kanske gjort det bättre? -Hade jag vunnit på att vara en aning mer diplomatisk? Så blir svaret OCKSÅ nästan alltid "Ja".
 
 
Aaaah vad jag blir trött på mig själv...
 
Läs om "Nyårslöfte 2012" på den här länken.
Och om "Nyårslöfte 2013" på den här länken.
Jädrar så klok jag verkar vara eller hur? Men ack så lite jag kan leva upp till mina egna "visdomsord".
 
Återanvänder bilden av Hornehelena, jamen vafasen den passar ju fortfarande.
Den dag (om någonsin) jag kan placera dit en gloria, då gör jag det.
 
 
 
 
 
 

Men?!

Det känns som att den här vintern mest handlat om storm och isiga vägar. Krångligt då jag ska ut och promenera och dessutom onödigt farligt. Så jag bestämde mig för att investera i ett par broddar.
Det blev i mitt tycke rejäla och rätt så dyra sådana. Nåja, det visade sig finnas både bättre och ännu dyrare varianter men jag tyckte 120 kronor var mer än nog. Det var liksom en gummisula man slet och drog fast på skon full med metallpiggar för säker framfart.
 
Efter att ha testat dem i söndagsmorse var jag jättenöjd, inte en enda halkincident,. Men när jag sedan på kvällen skulle ut en sväng och hjälpa sonen bära ut reklam så stirrade jag förvånat på mina skor. De var båda UTAN broddar? Började skylla på en släng av senilitet och letade genom hela skoparken ute i förrådet om det var så att jag glömt vilka skor jag satt dem på.
Men icke, de var försvunna?!
 
Igår då det var +8 grader, regnade och blev än halkigare än innan så hade plötsligt den ena brodden tinat fram, mitt på tomten. Så idag gick jag ut med en brodd på vänster sko och ingen på höger i hopp om att under vägen stöta på den försvunna och spänna fast den. Jag måste sett lite lätt schizofren ut. Tveksamt försiktig och plötsligt säker och med gott självförtroende varannat steg liksom halvhaltade jag fram.
Redan efter ca 2 kilometer hade jag tappat den befintliga brodden 2 gånger, det fick mig att med förakt konstatera att den försvunna rackaren gott kunde ligga kvar någonstans i ett dike och ruttna, för de var verkligen värdelösa. Nä, jag vet gummi förmultnar inte så dessutom är jag numera en miljöbov. 
 
Kan inte låta bli att småle åt tanken att jag under den där söndagspromenaden gått ut i en förödande spagat medan de nyinköpta broddarna låg kvar på tomten och en bit efter vägen. Vilken smärtsam överraskning!
 
En glasartad promenad häromveckan som föranledde mitt inköp Här
 

Lyckligt...

Oj vilken jobbig helg det blev. Från att fira älsklingsgubbens födelsedag till att plötsligt leta liten kattkille. Hela lördagskvällen stack vi ut huvudet än på framsidan än på baksidan på kåken och ropade och hoppades se en liten frusen pälsboll. Det gicks igenom garage och förråd vi inte ens öppnat, utifall att. Under söndagen gick vi ut på promenad och lockade, lyssnade och nagelfor diken. Sedan blev det efterlysning bland grannarna.
Tack vare att alla omkring har allehanda djur så finns det förståelse över den panik man får då det älskade husdjuret är borta och det snöar och blir allt kallare. Ögon hölls öppna. Efter ett tips så ringde jag till polisen om en upphittad ung randig kattkille som enligt djurskyddets bild exakt liknade Morris Minor. Hur han hade kunnat bli funnen 1 ½ mil från oss förklarade jag med att han plötsligt skulle fått för sig att lifta in till stan. Men nej det var inte han, den kissen var varken chippad eller kastrerad, men en gullig polis även han kattägare var väldigt förstående och tröstande.
 
Med förra katten Ceasars försvinnande i bakhuvudet stirrade vi ut i vinter-mörkret och såg hur alla gamla kattspår och delar av vårat hopp försvann under fluffig snö. Temperaturen började sjunka ner mot -18 grader.
 
Oron och ovissheten som en blytung knut i magtrakten. Det är så utmattande att pendla mellan hopp och förtvivlan. Och nu pratar jag inte bara om vilsna katter. Jag tänker på alla de som inte är friska eller har sjukdom i sin närhet. En knöl som inte ska vara där, en smärta man inte tidigare känt, ett psyke som spökar eller ett hjärta som trilskas. Det är då allt ställs på sin spets, det är då de små problemen blir vad de förtjänar vara, endast futtiga bagateller.
Det är då man fattar att pengar, fina bilar och slät hud är helt oviktigt för allt handlar om att få vara frisk. Om att ha hälsan och varandra.
 
Till slut drygt två dygn efter det Morris gick ut genom ytterdörren fick vi veta att en randig väldigt social ungkatt hade dykt upp vid ett stall någon kilometer bort. Och när jag körde hem med Morris i bilen så grät jag, glad och tacksam över den hjälp vi fått, och överlycklig över den varma kattkroppen kurrandes i mitt knä.
 
Så vill jag alltid det ska sluta för alla... lyckligt...
 
 
 
 
 
 

Isprinsessan

När jag sovit mina timmar efter vaknatts-jobb så är det inte någon sockersöt Törnrosa som vaknar upp leende och tar en piruett upp ur sängen. Nä, jag brukar mer likna ett riktigt ruggigt träsktroll vars uppsyn inte uppmuntrar stiliga prinsar till något pussande om man säger så...
 
När jag öppnar mina ljusblå så där vid tvåsnåret på dagen så känner jag mig oftast missövd, hungrig men samtidigt lite illamående och har en rätt så plufsig känsla i kroppen. Några kilometers promenad brukar råda bot på det här tillståndet. Men idag så blev det lite väl spännande, jag kvicknade till ordentligt redan efter 100 meter då jag drattade omkull på den glashala vägen. Resten av rundan gick mest ut på att krampaktigt hålla mig på fötter. Började fundera om man inte med rätt utrusning lättast tagit sig fram som en isprinsessa på denna skridsko-is. Men egentligen så är nog broddar att föredra framför skridskor då det i min ålder knastrar betänkligt i lårbenshalsarna. Måste tänka mer praktiskt än graciöst, tyvärr.
Med alla skelettdelar intakta och utan några smärtsamma sträckningar kom trollet slutligen hem lite vaknare, piggare och en gnutta fräschare.
 
Vill nog gärna tro att jag under prommisen transformerades från sur orch till NÅGON form av vänare prinsessa???
 
 
Delarna till bilden, länkar här;
Kronan, Orchen och Skridskorna
 
 

Mooouuurrriiiizzzz

Från pytte-liten till stor på sex månader. Tycker till och med namnet Morris uttalas mer utdraget och på något sätt större numera så det ska passa den grandiosa herre vår lille kattunge håller på att växa upp till.
Det förståss, nu blev det ju en aaaaaningens mindre katt då vi besökte veterinären häromveckan. Vissa delar stannade kvar där då vi for hem om man säger så.
 
De första två bilderna är på Mr Morris ca 13 veckor gammal/ung.
Sedan är det samma kisse vid samma kattskål ytterligare 13 veckor senare. Här ser man ju att han växer, om det inte är skålen som krymper.
Slutligen på sista bilden ser man en nacke på en katt som besviket stirrade på ytterdörren de första dagarna efter veterinärbesöket då han inte fick gå ut; 
 
 

Tjusigt!

Återigen provat kläder, man måste ju det ibland om än motvilligt. Tack vare de berömda blåaktiga lysrören i provrummet så glömmer jag snabbt vad jag egentligen gör där och börjar kritiskt skärskåda de röda ytliga blodkärlen på näsan och de gråblå påsarna under ögonen. Inte inspirerande alls. Börjar förstå varför många skippar den tråkiga provrums-upplevelsen och näthandlar utav bara tusan istället.
 
Zalando, Bonprix, Boozt, Nelly. Fiffigt! Man slipper vända och vrida sig som en svettig mask framför speglarna samtidigt som självförtroendet flyter ut på golvet som en våt fläck. Man kan väl helt förlita sig på att man blir minst lika snygg som modellerna på hemsidorna??? Kanske jag äntligen törs prova styla om en aning?
Mer lyxigt och flärdfullt. Klipperi kloppa omkring i ett par läckra höga röda ankelboots ut på isiga vägar.Krypa in i en tunn silkig klänning så här i november-kylan.Tjusigt värre! Eller så inte...
 
 
Skor, känning, smycken Zalando,  Nelly, Boozt och Bonprix.