Sommarläsning

Ja i sommar blev det inte så mycket läst. Backmans debutbok om Owe läste jag innan jag gick på semester och sedan skulle det dröja 3 veckor av ledighet innan det blev några fler. Som vanligt så läser jag något hittat i en reakorg på ICA, plockat från bokhandelns tio i topp hylla och så något lånat.
 
 
Tänkte mig att jag skulle sitta i min korgstol på altanen sippa the och plöja diverse litteratur, och tja det har ju kanske inte riktigt blivit så. När väl stolen äntligen kom på plats så har det varit för vamt därinne och nu när höstmörkret dyker upp kommer jag behöva bra läsbelysning. Är väldigt skumögd sedan ögonoperationen så något fjösigt stearinljus funkar inte. Det blev sju böcker i sommar, eller det kan nog slinka in en och annan till. Här kommer kortfattade och ganska hafsiga recensioner av dem;
 
En man som heter Owe/  Fredrik Backman
Som sagt en debutroman, lovar gott för framtiden. En härlig och rolig bok där man kan får fundera, skratta och gråta en gnutta. Man kan nog säga att det är en variant av en feelgood-bok. Boken är lättläst, mycket underhållande och igenkänningsfaktorn är hög.
Det handlar om Owe som bor i ett radhusområde. Han är en man som "inte går omkring och flinar jämt", kör SAAB och är inte förtjust i katter, ja inte så mycket annat heller för den delen. Han förstår sig inte riktigt på folk och irriterar sig på felparkerade bilar, nä huvudsaken är att man har ordentliga verktyg i sitt förråd, och just nu verkar de komma till hands då en rejäl krok ska fästas i rumstaket. En familj flyttar in i området och tack vare deras enträgna försök att komma bakom den surmulna trubbiga ytan så börjar man ana en man med en sorglig historia och ett stort hjärta.
 
Gräspojken/ Christer Lundberg
Det är P3 Christer som skrivit den här boken, också en debut. Hör liksom hans mysiga radioröst berätta om 12-årige Kalle. Tack vare att Kalles skabbiga nymfparakits frön hamnar i en blomkruka upptäcker han till sin förvåning hur lätt det är att odla cannabis. Historien snurrar därefter allt fortare, allt tokigare och faktiskt riktigt underhållande. Känns som en bok som kan läsas av tonåringen likväl som hans föräldrar.
En incident med en blå pall, sexdebut, tripp till Holland, möte med kriminella, prostutierade som liknar morsan, ett eventuellt dråp, definitivt ett par mord...tja med lillebror Björn och farsan upplever Kalle en hel del på mycket på kort tid. Mycket mysig, smågalen, otrolig och rolig bok.
 
Till offer åt Molok/ Åsa Larsson
Återigen möter man Rebecka Martinsson, kammaråklagare som flytt en utstakad karriär i storstaden och flyttat hem till en by utanför Kiruna. Hon har sin kärlek på distans, men tyr sig gärna till den brännskadade trygge polisen Krister. 
En människohand hittas i magen på en björn, den visar sig tillhöra en man vars släktingar haft en tendens att dö på spektakulära sätt. Så dör ytterligare en släkting, en liten pojke är försvunnen. Var finns sambandet? Om man är här uppifrån norr känns det bekant med de speciella banden till hundarna, klimatet och de lite kärva personligheterna. Det här är den femte boken med Rebecka som Åsa skrivit och jag har läst alla. Blev en trevlig återträff.   
 
När skönheten kom till Bro/ Anna Jansson
Det är Medeltidsvecka i Visby. Under dagarna fylls gatorna med medeltidsklädda människor, gycklare,  och riddare. Men på nätterna spelas ett hemligt välressigerat lajv-skådespel upp där "Atsur" och den unga "Dorotea" spelar huvudrollen.
Men så försvinner Malva som gestaltar den vackra jungfrun. Kriminalinspektör Maria Wern träffar den 16 åriga flickans oroliga pappa som anmält henne försvunnen. Werns son Emil vet mer än han vill berätta. Så dyker det upp en död kvinna på en strand, och det verkar som flera skulle önska henne död bland annat både Malva och hennes pappa.
 
Skarprättaren/ Björn Hellberg
Björn är förutom författare till ett helt gäng böcker också tennisorakel och den som tillsammans med Oldsberg ledde frågeprogrammet "På spåret". Här hör jag också författaren som berättarröst. Det speciella språket och berättarstilen är exakt som Björn pratar. Tyvärr blir det inte bara hans kommisarie Sten Wall som uttrycker så där småfinurligt gammeldags utan även ibland andra karaktärer vilket gör att man ibland blir full i skratt. Några exempel på Björns sätt att skriva  ;
"Av ett slags bisarr pietet...", "... långälskat med förhäxad instensitet", "...hans puerila och aggressiva beteende...", "...en formidabel succe". Gulligt om än nästan obegripligt?
Skarprättaren handlar om hur pensionerade Jack Gunnarsson blir helt uppslukad av sin släktforskning, bland annat om hur en släkting blev avrättad. Han letar upp stadens galgbacke, och plötsligt så börjar människor i nutid bli dödade... 
 
Vattenänglar/ Mons Kallentoft
Nu när Kallentoft använt de fyra årstiderna plus ett bonus som tema så är det de fyra elementen som han satsar på alltså vatten, luft, eld och jord.
I de här böckerna träffar man kriminalinspektör Malin Fors som har ett enormt stökigt privatliv. Återigen talar de döda, men i mer lagom mängd än i de sista böckerna. Malin styrs av de inre rösterna, men även det är mer dämpat nu. Vilket är bra.
En snickare hittar en man och en kvinna döda i en jacuzzi. Deras lilla dotter är försvunnen. En otäck historia om illegala adoptioner, mycket pengar, fattigdom, skuld och smutsiga affärer, saker börjar nästlas upp.
 
Paradisoffer/ Kristina Ohlsson
De tidigare böckerna har mest handlat om Fredrika Bergman som då jobbade som analytiker inom polisen. Nu har hon fått jobb på justitiedepartementet, och det kretsar mer kring hennes tidigare kollega Alex Recht. En Boeing 747 med 400 passagerare på väg från Arlanda mot New york är kapat.
Rävspelet mellan svensk polis, Säpo, CIA och regeringen ser ut att innebära att planet inte kommer att kunna landa, och de specifika kraven av terroristerna verkar inte bli infriade. Eller är det terrorister som ligger bakom? Alex son Erik är andrepilot på planet och börjar tycka Karim Sassi, förstepiloten och hans vän inte riktigt är sig lik och snart är bränslet slut...
 
 

Tongur knivur....

Snabbläsare som jag är så läser jag ut namn och orter slarvigt. Det spelar ju ingen roll om man konsekvent läser åt pipan fel och framförallt tyst för sig själv. Högläsning blir lite mer avslöjande, hur många har inte blivit rättade när man läst barnböcker och ändrat på en betoning? Det brukar inte gå hem.
Jag högläste alla Harry Potter-böckerna för mina söner (och ja de var i äldsta laget lagom till sista boken, men de fick ställa upp). I de böckerna finns det många knepigt stavade orter, sagoväsen och figurer.  Läste bla. ut Herrmione som "Härrmiååånä" det blev många påminnelser av åhörarna som snappat upp det rätta sättet att uttala hennes namn när de väl sett den första filmen.
Ett problem då man inte utläser namn ordentligt uppstår då man knappt vet om man mött personerna förut eller om man besökt vissa ställen i en bok eftersom man inte läser ut det lika från ena gången till en annan, alltså måste jag backa och dubbelkolla. Ett exempel är den isländska bok som jag just läst ut. Ställen som heter Eskifjareskifjarðarheden och Þverarðalur, en väg heter Rauðarárstígurja och personer har namn som Dagbjartur eller Sigurður Óli. Ja, ni kan ju föreställa er vilka fantastiska namn det blir i mitt huvud, och i värsta fall inte lika mellan sidbladen...
 
Har i vinter läst ett flertal böcker och de tre översta i bokhögen på sängbordet är;

Att vara med henne - Alex Schulmann
Här är en person som tack vare främst sina tidigare rätt elaka krönikor och blogginlägg alltid måste starta varje ny bekantskap inte bara från noll utan från minus. Alla tycker sig veta vilken typ han är. Bitsk, kritisk, ironisk och hånfull, och sådan är han väl också men inte bara. Det finns en person bakom allt, en lättkränkt och osäker person som ibland tittar fram. Boken bygger på snuttar och inlägg under ett år där han separerar, möter ny kärlek och blir far. Det är uppbyggt lite som en dagbok och han är rätt självutlämnande, han erkänner pinsamma situationer och tankegångar som man själv helst skulle velat glömma eller hålla för sig själv. Skrattar faktiskt flera gånger och ibland tycker jag synd om denne man som går mellan högmod och fall på 2 sekunder. Han får en mycket stark trea;


Felicia försvann - Felicia Feldt
Boken avslöjar sådant som hänt bakom familjens väggar medan en fantastisk fasad visats upp i media. Det här händer nog i flera familjer men blir ju extra speciellt och känsligt då moder är Anna Wahlgren "Barnaboks"-författaren som påstår sig vara en fena på uppfostran, och gett "goda" råd i tid och otid 
Ruggig läsning och om så bara hälften är sant så har hela barnahögen blivit uppfostrade av en egenkär och självupptagen mamma med psykotiska drag som betett sig som en sektledare mer än en mor.
Man hoppar lite mellan årtalen, men det är inte svårt hänga med. Några av syskonen har tydligen bestämt förnekat det som står i boken, och det är ju inte konstigt då en av straffmetoderna varit/ är total utfrysning tills man godkänt att man gjort "fel"...


Frostnätter -Arnaldur Indriðason
Ja, bortsett från de självklara språkförbistringarna då det gäller ortnamn osv så är det här en bra deckare. Har läst några tidigare böcker av samma författare, men nu lär man känna den inneslutne polisen Erlandur Sveinsson lite närmare. Man förstår hur mycket händelser i barndomen kan påverka vem man blir både genom honom och det fall han försöker lösa. Och hur han i sin tur försöker närma sig sina egna numera vuxna barn, vilket inte alltid är enkelt då han aldrig fanns för dem under uppväxten.
Boken snurrar mycket kring funderingar om man någonsin kan släppa de man förlorat och måste man det? Varför har man som barn så lätt att lägga skulden på sig själv? Finns liv efter döden, och hur långt kan man gå i sökandet efter sanningen?
Den bästa hittills som jag läst av Indriðason;
 

Kloka män

Har läst en del böcker som vanligt... eller egentligen väldigt få för att vara jag . Är ju en periodare och jag har befunnit mig i en läs-svacka under vårvintern. Tre av de böcker jag trots allt betat av är skrivna av två förståndiga herrar.

En av dem, Jonas Helgssons hade en föreläsning för några månader sedan där jag hade turen att få vara i publiken. Inspirerande, roligt och tankevärt. Köpte hans böcker och fick dem signerade. Hans första bok hade jag redan köpt och läst, men jag var så euforisk att jag nu införskaffade en till av bara farten OCH läste den igen.
Presentation av Jonas här; Länk.

Grabben i kuvösen bredvid / Jonas Helgesson
Jonas är CP-skadad, och den här boken handlar om hur han med nöd och näppe överlevde sin födelse. En liten kille som växer upp i en underbar familj, som inte tar hänsyn till hans handikapp utan ställer honom i slalombacken, låter honom köra moped och låter honom misslyckas, göra sig illa och komma igen. Boken är skriven med en sådan glädje, humor och styrka att man sitter och småler och gråter en skvätt samtidigt som man skäms. Var hittar han all denna positiva energi, envishet och livsglädje? Man har så bråttom att klaga på småsaker och glömmer att vara tacksam för det man fått.

”Jag försöker njuta av alla dagar som jag har och marinera dem med feststämning. Mitt inre verkar gilla att leva trots alla yttre begränsningar, så vem är jag då att tycka synd om mig själv eller önska att jag var någon annan?”


Vilket CP-bra liv! /
också Jonas Helgesson
Den positiva energin fortsätter flöda, och mycket av det han pratade om på föreläsningen dyker upp i den här boken. Hur han vill starta egen firma men kvinnan på skatteverket verkar tvivlande då han säger att han ska föreläsa och hon knappt förstår vad han säger. Sedan berättar han med humor och allvar hur han sedan också tjänar sitt uppehälle på föreläsningarna, golfar, gifter sig, tränar för att bestiga Kebnekaise och mycket mer. Numera är han ju känd också, framför allt genom sin första bok.

Citat "Om jag ska välja ett talesätt som beskriver mitt liv väljer jag det här: "Ibland blir det inte som man har tänkt sig ibland blir det bättre." Vilket CP-bra liv jag lever!"
Vad jag har förstått så kommer så småningom en "Citatbok" att färdigställas, den blir säkert väldigt bra då karl kläcker ur sig glada klokheter hela tiden. Jonas bok "Vilket CP-bra liv" har gett ordet MOTIVATION en ny mening. Den får STARKA;


Konsten att vara snäll
/ Stefan Einhorn
Boken kom ut för ca 7 år sedan, minns att jag redan då funderade på att läsa den. Nu kändes det som det var hög tid. Hade hoppats på konkreta tips och råd hur man vänder sin bittra lilla elaka hjärna till en mild förlåtande och snäll variant. Men så enkelt är det ju aldrig här i livet.

Vissa guldkorn har jag tagit till mig ändå. Att vara snäll innebär inte, enligt Einhorn, att vi ska vara undergivna, mesiga eller inställsamma. Snällhet måste hanteras med en stor portion omdöme och klokskap om vi ska undvika fallgroparna och om det ska bli riktigt bra. En oförmåga att säga ifrån kan misstolkas som snällhet, men att inte stå för sin åsikt eller säga ifrån om någon gjort orätt är en falsk snällhet, menar Stefan Einhorn.
Tycker det här var intressant; "Det är inte tanken som räknas utan handlingen och om den är god är orsaken i regel sekundär." Och om man tänker efter är även det här citatet klokt "En god handling är mer värt än tusen goda tankar".

Besvikelsen över att jag inte tyckte mig få någon kvickfix så jag kunnat starta upp rätt tidigt under 2012 med att gå omkring och vara snäll gör att jag tyvärr inte kan ge denna bok mer än 3 HB-bollar. Jag skulle naturligtvis varit givmildare med min poängbedömning OM jag faktiskt blivit mer rar och godmodig på kuppen... men som sagt... TYVÄRR...

Fotnot; medan jag skriver om boken "Konsten att vara snäll" upptäcker jag att den nog bör läsas om. Jag behöver reflektera över vissa bitar och ta till mig de delar som verkar passerat mig. Wow, vem vet kanske jag KAN bli snäll under 2012... kanske boken borde fått bättre betyg? Ooops, DET var ju en snäll tanke...

En liten smula

En liten smula underbar/ Dawn French
Hade nog förväntat mig en större smula än den var. Älskar ju Dawn French och med tanke på hur jag sträcksett "Vicar of Dibley" där hon har huvudrollen, och njutit varje sekund, så känner jag mig först besviken. Trodde jag skulle gapskratta genom hela boken, men det gör jag ju inte.

Personerna man följer är Mo en 49-årig ungdomspsykolog som upptäcker att hon börjar bli gammal, den i mina ögon omogna 18-åriga dottern Dora som resonerar och agerar som en "fjortis" och hennes excentriske yngre bror Peter eller Oscar som han vill kalla sig efter sin förebild Oscar Wilde. Hela familjen är småtokig och känns först mest som en rad konstiga figurer, men efter ett tag får de mer kött och blod. Mormor och pappan är bifigurer som visar sig viktigare än man först tror när ödesdigra beslut skall fattas, hemligheter kan avslöjas och faror lurar.

Kommer jag på mig själv med att hela tiden försöka översätta texten till Dawns mustiga och målande tungomål, känner att jag vill höra hennes röst och tonfall. Inser att boken antagligen inte är så fantastiskt bra översatt, sedan finns det stav och slarvfel som inte är riktigt OK enligt mig, men inget av det är ju Dawns fel. 

Kontentan är att det är en var-rädd-om-och-uppskatta-det-du-har-bok. Smårolig och lättläst trots den mediokra översättningen. Sluta tjata och läs den på engelska då gnällspik, kanske du tänker? Har funderat på det men antar att den skulle vara svårläst med slanguttryck och dialekt som jag inte fattar. Men kanske den trots språkförbistringar  lättare lyckats få 4 HB-bollar på sitt originalspråk? Nu får den 3 och en tveksam nerdroppandes fjärde HB-boll.
(Betygskriterierna här).






Bildlänk här

Hatbrott, galenskap & kärlek

Tre författare eller egentligen fyra, som skriver om hat på olika sätt. Känner mig rätt så generös i poängsättningen, kanske för att detta är den sista bokrecensionen på lååång tid framåt....eller den sista...punkt slut?
Har inte bestämt mig än.


Varför gråter inte Emma?
/Magnus Wennerholm, Emma Janestig
Det här är en sann historia om en ung mamma som drabbas av det värsta man kan tänka sig, att förlora sina två små barn under våldsamma omständigheter. Boken är skriven av journalisten Wennerholm tillsammans med den unga mamman, Emma Janesig.
Emma har gjort slut med sina barns far efter en del strul. När hon äntligen möter kärleken och tryggheten i en ny man visar han sig ha ett förflutet, en kort kärleksaffär med vad som visar sig vara med en totalt galen kvinna. En dag ringer denna kvinna på dörren till den unga familjens nya hus med en hammare i handen för att utplåna det som, i hennes förvirrade verklighet, står mellan henne och den stora kärleken. Emma blir svårt misshandlad, hennes barn Max 3 år och Saga 1½ år överlever inte...

Bokens titel kommer av att Emma under polisutredning och sedan under rättegångarna inte visade så mycket känslor, inte den uttryckliga sorg som folk förväntat sig. Man får följa henne i chocktillstånd när hon och rättväsendet får den som mördade hennes barn bakom lås och bom, för att sedan fira barnens födelsedag med att skicka upp en massa heliumballonger med påklistrade lappar med kärleksord från. Kan säga att det var inte bara svårt utan omöjligt att hålla tillbaka tårarna. 

Att boken får högsta betyg beror inte på att den är genialiskt skriven, för det är den verkligen inte, utan det beror på den positiva känsla jag hade när jag lagt ifrån mig den på sängbordet.  Att välja att inte hata och kräva blodig hämnd är starkt och det bästa sättet att hedra sina barn.


Frukta inte
/Anne Holt
Här möter man den sympatiske kommissarie Yngvar Stubø som jobbar för Kripos, Kripos KRIminalPOliti Sentralen, en avdelning inom polisen som tar hand om de knepigare mordfallen i Norge och denne Yngvars fru kriminologen Inger Johanne Vik. Eftersom jag läst Holt tidigare så har jag ju träffat den här familjen förut, bland annat Inger Johannes numera 14-åriga dotter Kristiane ur ett tidigare äktenskap och deras gemensamma dotter Ranghild som snart ska fylla 5. I den här boken lär man känna den gåtfulla och speciella dottern Kristiane, som lever i sin egen värld utan någon glasklar diagnos, lite bättre.  Man får även ta del av moderns oro över den ibland värlsfrånvända dottern, och är oron befogad eller är det hotfulla bara en orolig mors fantasifoster?

I rask takt utförs en rad mord i snöslaskiga december, med skilda typer av offer och tillvägagångsätt där bla. biskopar, unga flyktingar och knarkande konstnärer är inblandade. 
Med hjälp av en väninna som arbetar i USA med hatbrott börjar Johanne se sambanden mellan de till det yttre så olika morden. Man börjar ana ett internationellt livsfarligt nätverk och religiösa fanatiker med sina heliga skrifter som rättfärdigar allt de gör.
Boken handlar mycket om ordet och företeelsen hatbrott, men det visar sig tack och lov att här finns också den sanna kärleken.


Pansarhjärtan
/ Jo Nesbø
Fattar inte varför jag tyckte så bra om den här boken? Den har alla förutsägbara ingredienser såsom motsättningar inom poliskåren, lite korruption och en alkoholiserad polishjälte, vid namn Harry Hole, sådant som jag brukar tycka är irriterande stereotypt... ja, inte namnet på snuten då, men själva grunden till historien. På något konstigt sätt blev jag nog förtjust i själva Harry, kan nog inte läst något av Nesbø tidigare för det borde jag väl minnas?

En seriemördare är lös, och Hole som är expert på området hämtas hem från Bankoks sprit och opium-dimma dels för att lösa fallet, men även träffa sin far som ligger på dödsbädden. Historien utspelar sig främst i Oslo, men även bitvis i Rwanda  och Kongo. Det förs hela tiden en kamp mellan Oslopolisen som Hole jobbar för och Kripos (den där speciella avdelningen inom norsk polis). Till skillnad från Holts bok är Kripos här de "problematiska" poliserna som egentligen inte själva får så mycket gjort utan mest tänker på karriärer.  Morden är så äckliga att jag måste lägga från mig boken ibland och under de dryga 500 sidorna tvärvänder historien flera gånger, man ska väl helt förvirrat tänka VEM är mördaren? Anade nog svaret ett bra tag innan slutet, plus att ett och annat elände borde bli för mycket för den drabbade och sargade Harry... och lik förbaskat tyckte jag om den?
Måste ju ge den 5 HB-bollar...
 

Här är kriterierna för H(elena) B(ystedt)- bollarna.


Självbiografier...typ

...är sällan litterära mästerverk speciellt inte de som är skrivna av kändisar. Däremot kan de ha något att berätta, förklara, underhålla en stund eller kanske stilla ens nyfikenhet. Babbens bok tillhörde den kategorin, och eftersom jag gillar henne som person fick hon också bra betyg, trots att det var skrivet lite splittrat men med hennes härliga humor som genomsyrar boken. Började fundera över andra liknande böcker jag läst och kom på de här tre på rak arm. Varför damerna tenderar få högre betyg än herrarna? Tror att igenkänningsfaktorerna spelar in, jag är ju trots allt en dam...


Kriget är slut/ Morgan Alling
Skådespelare känd främst från barn-tv i ”Tippen”, och som ”Let’s Dance”- Morgan. Har tänkt att den där killen verkar vara en speedad, intensiv och jobbig all uppmärksamhet på mig-typ. Hörde sedan hans program i "Sommarpratarna" 2010 och insåg att clownen hade en annan sida. Tycker nog fortfarande han blir "lite för mycket" men inser att  hans uppväxt har präglat honom. En alkoholiserad mamma som inte fullt ut klarar sköta Morgan och hans lillebror. Olika fosterhemsplaceringar där han fick söka uppmärksamhet och kärlek för att ofta bli övergiven och förrådd. Massor av olika skolor där hans roll blev att spela över, falla på kommando, utsätta sig för faror, spexa och skämta för att undkomma mobbing och bli accepterad.
Tycker det fanns väldigt få vuxna både inom skola, socialtjänsten, och som fosterföräldrar kring honom som var ärliga och empatiska människor?
Men det är ju trots allt så som barnet Morgan upplevde det. 

Kjell/ Kjell Eriksson
Kjells ljusa stämma har man hört främst i radioprogrammen ”Pipprull” och ”Morgonpasset”, han jobbar även som redaktör på The Voice"och man såg honom i "Hjälp, jag är med i en japansk tv-show" som han tydligen vann. Den lite naiva och mystiske mannen har också skrivit några böcker. Just boken ”Kjell” beskriver en uppväxt under 70 och 80-talet som innefattade Skogaholmslimpa och Oh boy, kedjerökande föräldrar, oförstående lärare, grupptryck och mobbing. Kjelle har inte haft det lätt, medveten om att han är annorlunda inte bara på grund av sin övervikt utan också för att han inte ville passa in, vara som alla andra. Ville inte ha Levi's-sjtärt och spela blockflöjt i grupp. 
Jag tänker först att han skriver ur ett barnsligt lillkjelle-perspektiv, men så kommer jag på att så här pratar och resonerar Kjell än idag, åtminstone den officielle radioprataren och programledaren "Kjelleman".
1 krona  av varje såld bok går till Friends mot mobbing, och de sista orden  i boken är tänkvärda och fina;
-" Jag hoppas du vågar vara dig själv. För alla andra är ju redan upptagna"  

Dyngkåt och hur helig som helig som helst/Mia Skäringer
Mia är känd för bland annat radioprogrammet ”Roll-on” och i tv-serien ”Solsidan” som småbarnsmamman Anna. Boken är ett hoplock från bloggar och krönikor. Den är självutlämnande och ibland vulgär med roliga anekdoter där man lär känna en Mia med tusen bollar i luften, om barnen varav en har ADHD, skitiga sockar och stora hundar. Hon berättar om skilsmässan och den nya kärleken, hur de bor i en kåk på en ö med färjeförbindelse med Göteborg...varför göra något enkelt? Skrattar gott och igenkännande åt många av de ärliga och humoristiska historierna, gråter en liten skvätt också ibland för den delen. I hennes blogg har man aldrig läst om den nyinköpta "Prada"-handväskan, nä här packar vi inför en resa i konsumkassar. Hon lever som hon lär ”Back off all jävla yta och blaj. Själ och hjärta går före i kön” och det känns befriande härligt.
Skäringer har dragit i gång en föreställning baserad på och med samma namn som boken och berättar så här om föreställningen "Jag har en önskan om att vi människor ska tycka mer om oss själva. Inte jämföra oss så mycket och tro att alla andra är så jävla mycket lyckligare".
Läs Mias krönika i "Yourlife" här om "separation".
Och om hennes "överjävliga bekräftelsebehovhär. Ruggigt bra skrivet!


Vad HB-bollarna står för kan du finna här.

Babben & gänget

Här kommer några bokrecensioner. Om du inte läst eller glömt vad HB-bollarna står för så kan du här se betygskriterierna på bonska.


Flykten / Carla Neggers
Jaaa, vad ska man säga? Tips om du har problem att somna, boken är ett rejält sömnpiller. Att Jo Harper är Secret-Service agent kan inte undgå någon, det nämns i princip på varje sida, att Elijah Cameron är fd soldat i specialstyrkorna, hjälte och skadad i Afghanistan upprepas på varannan sida. Att de är dragna till varandra och kommer att hamna under täcket förr eller senare räknade jag ut redan på sidan 15. Förutsägbart, trist...Suck* 
Åh, ser att Carla även skrivit en bok som heter "Dimman", den handlar om den kvinnliga dubbelagenten Lizzie och Will en fd. legosoldat...

Tusenskönor /Kristina Ohlsson
Jag är ju lite förtjust i svenska kvinnliga författare, Ohlsson är en av dem. Förutom skriva böcker så arbetar hon som säkerhetspolitisk analytiker på Rikspolisstyrelsen. Och Fredrika Bergman som är huvudperson i "Tusenskönor" är inte polis utan kriminolog, privatanställd i polisens speciella utredningsgrupp. Likheter? Hon ser sidospår som andra inte ser eller tror på.
I den här boken är hon gravid med sin mycket äldre älskare, lite tröttare men med en analytisk skärpa som gör att hon och kommissarie Alex Recht till slut får ihop de olika trådarna;
Ett mördat prästpar, en ung kvinna strandad i Bankok utan pass och pengar efterlyst av thailändsk polis, en irakisk man insmugglad till Sverige lovad uppehållstillstånd till sig och familjen i utbyte mot en tjänst.
Har också läst "Askungar", Ohlssons första roman, och längtade att få träffa Fredrika igen, och det blev ett kärt återseende.

Vårlik / Mons Kallentoft
Kriminalinspektör Malin Fors är en ensamstående mamma. Hennes knepiga förhållande till sin mamma samt alkohol och relationsproblem följer henne genom böckerna, men just i den här har hon i alla fall slutat med Tequilan.
Kallentofts skriver lite speciellt . Den eller de döda i böckerna följer Fors och berättar vad de ser. De ger henne ibland svaga vinkar om hur hon ska arbeta vidare, vet inte om det är en typ av intuition hon ska föreställa ha eller om man ska tro på spöken. Vårlik utspelar sig som de andra böckerna i Linköping, och på dess torg slits två små tvillingflickor i bitar av en utplacerad bomb. Ledtrådarna går isär, är det en galning en organisation eller vad?
Har även läst "Sommardöden", Höstoffer" och "Midvinterblot".
Med ”Vårlik” har han ju täckt upp alla fyra årstiderna, så nästa bok kommer tydligen heta "Den femte årstiden".

Jag vägrar dö nyfiken / Babben Larsson
Det här är en bok man blir glad av. Babben har varvat stycken ur hennes ungdom, skilsmässan, liftandes genom Europa, möten och föräldraskap med roliga one-liners från hennes shower. En del saker är riktigt tänkvärda, hur hon kämpat mot jantelagen och dåligt självförtroende till att bli en rutinerad stå upp komiker och programledare. Hon avslöjar lite om gäster hon haft i tv-showen Babben & Co, såsom Moberg, Guillou och Schyffert. Hon berättar hur får se upp då hon har en tendens att gå in för något så till den grad att hon nästan går i väggen vad hon än företar sig, jobb lika gärna som hunddressyr.
Jag skrattar igenkännande vid flera tillfällen, men så är ju Babben också en lagom giftig, härligt rolig person med självdistans!
Ger hennes bok en mycket STARK;


Böcker, böcker...

Har läst en radda med böcker en hel del innan och några trots dubbelseendet (som jag tydligen aldrig slutar tjata om, kanske för det inte blir bättre...)
Här kommer en snabb och kortfattad recension av några stycken av dem.
Har lovat mig själv att inte bli så krystat kritisk att en bra bok inte kan få en femma bara för att jag ska vara märkvärdig och ha invändningar. Jag har varken kunskapen eller ambitionen att imitera en blasé, högkulturell typ av film och bokkritiker som jag brukar irritera mig på. Kort och gott;
En bra bok roar, oroar, kan med fördel vara lättläst men får också ta tid, den ska få mig att fundera, gråta eller skratta, kanske bara vara en stunds tidsfördriv, men helst beröra.



Hundraåringen som försvann
/ Jonas Jonasson
En lättläst och rolig bok som jag rekommenderar. När kommunalråd och lokaltidningar tänkt med pompa och ståt fira Allan Karlssons 100-åriga födelsedag väljer Allan att kliva ut genom fönstret. Han är alltså på rymmen från sitt eget födelsedagskalas, att han dessutom får med sig en väldigt speciell väska under vägen gör det hela mycket mer spännande. Allan har alltid haft och har en lättsam syn på tillvaron och på de historiska händelser en del tragiska, men oftast fantastiska som han varit med om. Och det fortsätter hända saker, för än lever Allan Karlsson.
 

Drömmen som förde dig vilse
/ Anna Jansson
I den här boken misshandlas en ung pojke mycket svårt av ett gäng och Maria Wern råkar själv illa ut då hon försöker hjälpa honom. Sedan hittas en kvinna utklädd till brud brutalt mördad i lusthuset i Botaniska trädgården i Visby, och en gammal gotländsk myt om den vita havsfrun  som lockar folk in i döden vaknar till liv.
Tycker om att läsa några svenska kvinnliga författare, en del uppskattar jag mer än andra. Böckerna om Maria Wern på Gotlandspolisen är bland de bättre. Men serien som har gått på TV4 med Eva Röse som Wern gillade jag tyvärr inte lika mycket.  


Lilla stjärna
/ John Ajvide Lindqvist
En bok om att vara utanför och annorlunda. Teresa och Theres är väldigt olika, men samtidigt förstår de varandra, och tillsammans kommer de att ställa till med kalabalik. Man kanske bör undvika kombinationen läsning och småätande för i en av de mer otäcka scenerna hittar man en ung späd flicka, en borrmaskin och två överrumplade offer...en massa blod och hjärnsubstans.
Lindqvist skrev "Låt den rätte komma in", också en bok om utanförskap och mobbing. Den tyckte jag mycket om, liksom filmen. Lilla stjärna påverkade tyvärr mig inte lika starkt.



En lek med eld
 / Peter Robinsson
Engelsk deckare där överkommissarie Alan Banks utreder en rad av mordbränder. Men är det ett verk av en pyroman eller en  plan för att utplåna spåren av något annat?
Alan känns lite utbränd själv, inte ovanligt sätt att beskriva poliser...krångliga privatliv, ingen sömn, en och annan öl och lik förbaskat löser de gåtor med knivskarp intillegens. Det överraskande slutet räddar betyget en hel del.



Bara vanligt vatten / Kajsa Ingmarsson
Det handlar om en framgångsrik författare, Stella Friberg med dyra levnadsvanor som upptäcker en vattenläcka i sitt exklusiva badrum i den nya tjusiga lägenheten i Stockholms innerstad. Mötet med hantverkare, slipdamm och buller krånglar till vardagen, för att inte tala om den tjusige pojkvännens egentliga intressen.
Har tidigare läst "3 citroner gula", "På det fjärde ska det ske","Inte enklare än så" och "Lyckans hjul" av samma författare. Tema i Kajsas böcker är kvinnor vid en vändpunkt, att göra val, stora och små, som påverkar livets inriktning. Lite kärlek, lite humor...slås av att det inte verkar svårt att skriva en lättsmält "må-bra-tjej-bok". Det är nog som är det luriga, egentligen är det skitsvårt?


Kepler, Stiella och Mayer

Jag ska här berätta om tre böcker jag läst under våren. Jag gör en rätt så kortfattad beskrivning av handlingen, en svamlig motivering till betyget, sedan kan man kolla vad antalet HB-bollar står för här, underförstått att man tror sig förstå mystiskt stavad bondska vill säga.

Paganinikontraket/ Lars Kepler
alias paret Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril skriver om;
Den envise kommissarie Joona Linna med enastående magkänsla. Generaldirektören för svensk vapenexport hittas hängd. Självmord? Penelope Fernandez ung vacker chef för Svenska Freds seglar med pojkvän och syster, förföljda av en iskall yrkesmördare. Fler dör, finns det något samband? Den mytomspunna violinisten och tonsättaren Paganini var så skicklig att folk trodde att han sålt sin själ till Djävulen. Här säljer folk sin själ för löften om den mest fantastiska drömmen samt hot om den värsta av mardrömmar. 

Läste för några månader sedan "Hypnotisören" som var deras debutroman. Den var blodig och otäck men mycket bra, så förväntningarna var höga och Paganinikontraktet gjorde mig inte besviken. Tycker om svenska författare med en handling som utspelar sig i miljöer jag delvis känner igen. Personbeskrivningarna i boken är övveraskande djupa och man lär sig förstå och tycka om flera karaktärer. Tack och lov så kryllar det inte av bittra, utarbetade poliser vilket annars är ganska typiskt för många deckar och polisromaner. Jag ger den 4 mycket starka HB-bollar; 


Jag älskar dig inte längre/ Christina Stielli 

Det handlar om Lotten som är hemmafru i en stor villa i en förort till Stockholm. Maken Per arbetar på NK och tjänar bra, och de har två rätt så små flickor. Så en dag vill hennes man lämna henne och Lotten får panik. Familjen är ju det viktigast, själv har hon valt att alltid komma i andra hand. Mannen beskrivs som en kallhamrad skitstövel, Lotten godtroget snäll. Gaykompisen tillika kollegan men främst grannen blir livsnödvändiga. Från hopplöshet till hopp, med ett dubbelbottnat slut innehållande frågetecken.

Jag tror att Christina beskriver maken som en fullblodsidiot, och Lotten som en vän godtrogen kvinna för att klargöra hur fel han gör och hur rätt hon är. Problemet är att jag efter något kapitel är nästan argare på Lotten än på den dominanta och otrevlige Per ... undrar om det var meningen? 
Att hon förändrats från levnadsglad tjej till en kvinna som be om ursäkt och viker sig dubbel för att passa in får en att inse att vi alla kan förändras och tappa bort oss själva efter år av psykisk misshandel. En engagerande bok med ett ämne som gjorde mig både arg och ledsen. Tyvärr gjorde de rätt övertydliga schablonerna och en svacka två fjärdedelar in i boken att det endast bli 3 men dock starka HB-bollar;

När jag hör din röst/ Stephenie Meyer
I andra boken i Twilight serien sker detta;
Bella förälskad i  vampyren Edward firar sin födelsedag med honom och hans familj.  Blodvite på ett finger och vampyrhungern vaknar. Faran för Bellas liv vid umgänge med vampyrfamiljen gör att Edward lämnar henne för hennes eget bästa. Bella blir deprimerad. En dag när hon råkar hamna i ny fara hör hon Edwards röst inuti sitt huvud, han varnar! Hon blir lugn och trygg vilket gör att hon söker nya faror för att få höra hans röst igen. Träffar sedan Jacob, som får henne att sluta tänka på silverskimrande hud varje sekund. Oturligt nog visar han sig vara en varulv med uppdrag att förinta vampyrer...

Den här boken föll mig tyvärr inte i smaken. Okey, jag fattar att jag inte är rätt målgrupp. Det är jag nog inte då jag läst Harry Potter och Vargbröderböckerna heller, och även om även de har en del övrigt att önska så är de litterära mästerverk jämfört med vad Mayer åstadkommer. Bella snubblar, bleknar och rodnar omvartannat, suckar och stammar sig genom hela boken.
Att den trots allt får 2 HB-bollar, om än svaga, beror endast på att det var intressant att läsa vad som fått så många tjejer att sukta efter bleka killar med ojämn tandrad, samt att de förhoppningsvis liksom de andra ungdomsböckerna jag nämnde kan locka ungdomar till att läsa istället för att se allt på film;


Bokbetyg och blommor på bild.

Känner på mig att i sommar blir det mest närbilder på diverse blommor eventuellt med en vanlig svensk insekt på, eller någon typ av bokrecensioner som sporadiska inlägg på den här bloggen. Det är nämligen vad jag ska ägna tiden under främst Juli men även Augusti åt har jag tänkt...FOTA och LÄSA.
Jag brukar tillåta mig att läsa det jag vill under semestern, kan nog ibland bli ett femtontal böcker på de veckorna. Annan tid blir det i perioder där pauserna bör vara så pass långa att jag hinner med hus och hem. Vad jag läser? Tja, inte är det några pretentiösa böcker, inte nobelpristagare och inte heller inom en viss genre. Det kan vara allt från kärleksromaner, deckare, själaskådande, spännande, tårdrypande, äckliga och ibland rätt så dåliga böcker. Jag köper 3 för priset av 2, kanske rycker jag nåt från hyllan på ICA eller Statoil. Fastnar jag för en författare läser jag denne tills jag nästan spyr, den känslan brukar oftast dyka upp efter 4-5 böcker, det blir liksom alltför ett och samma. Ibland lånar jag en bok som någon läst och glatt skickat vidare, plus att jag faktiskt efter något tips sökt upp en affär med böcker i...en bokaffär?...hmmm, heter det verkligen så?

Eftersom jag åtminstone tror mig ska recensera en och annan bok, så uppfann jag precis ett eget betygsystem. Hör och häpna, 5 HB-bollar är det bästa betyg man kan få, 1 HB-boll är underkänt, inte så nydanande, jag vet. HB är för övrigt mina initialer om någon undrar. Och jo visst är det så, motivationerna till de olika betygen är helt obegripliga. De är nämligen skrivna på en variant av skellefte'bonska. Knappt någon vet hur man stavar till just denna avhuggna egensnickrade dialekt, så inte ens en inbiten äldre Skelleftebo med sina rötter ute på landsbygden kan läsa och förstå merparten av det som är skrivet. Jag kan inte tala dialekten fullt ut, och än mindre pränta ner den rätt. Kanske en tröst till de som försöker förstå och känner sig lite utanför...
 




 

Energitjuvar...

…heter boken jag precis läst. Den är skriven av Ingalill Roos, en socionom och samtalsterapeut som dessutom håller föredrag då hon inte skriver böcker.
På bokens baksida kan man läsa en liten sammanfattning om vad den handlar om; ”Finns det någon i din närhet som gör dig oförklarigt trött och får dig att må dåligt? Någon som inte lyssnar på dig, kränker dig och ger dig dåligt samvete? Då har du antagligen mött en energitjuv…”

Här delas personer in i givare och tagare, sedan antar jag att de flesta i vår omgivning är nåt mitt emellan, alltså "normala" om man får kalla det så?
Givaren är välvillig och tar ett steg bakåt, riktar känslor inåt och reflekterar. Han/hon vill gärna hjälpa och tar lätt på sig skulden om något går fel. Givaren är lojal, självutplånande och har svårt att säga nej. 
Tagaren är energitjuven som lägger ut sina inre konflikter på omgivningen, för över negativa attityder och olustkänslor på andra. Han/hon har ett stort självhävdelse och maktbehov ständigt på jakt efter bekräftelse utan förmåga att känna någon större skuld över sin framfart.
De här persontyperna kan finnas på din arbetsplats, en granne, en vän, ett syskon, mamma, pappa eller annan släkting...eller kanske det är du själv?
 
Boken är vänd till alla de, framförallt givare, som hamnat under en energitjuvs makt. Hur ska man tänka, bearbeta och sätta gränser trots att det kan innebära förtal och hämnd i gengäld? Det går ju inte ändra andra, men man kan försöka ändra på sitt eget sätt att hantera hur man reagerar och känner när man kommit i en energitjuvs väg.

Tyvärr kan inte boken vända sig direkt till själva energitjuvarna eftersom de oftast inte är så mottagliga och intresserade av att se in i sig själva och åtgärda det som blivit fel....det är just därför de gör som de gör, agerar utåt, sårar och manipulerar utan någon större empati. Både "Freud" och "Jung" kommer till tals, med andra ord finner Ingalill svaren i barndomen och i tankar och känslor. Uppväxten är många gånger en förklaring, men ingen ursäkt. Det är upp till var och en att bearbeta och gå vidare från det som hände när man var liten eftersom man varken kan eller får använda andra som boxningssäck bara för att må bra själv. Det är också upp till var och en, även om det kan vara svårt, att inte tillåta sig själv att nästan utplånas, ta på sig någon annans skuld, styras och domineras av någon annan.
Alla bör kunna kräva att bli behandlade av sina medmänniskor med respekt, bli lyssnad på, sedd och uppskattad, för alla är värda att bli bekräftade.




                                   Dag Hammarsköld



RSS 2.0