...fyller den äldste sonen år. Skriver om hans "fyllande" för tredje gången sedan jag startade bloggen. Varje gång har jag förvånats över att han blivit så stor, och samtidigt häpnar jag över mitt eget åldrande... så även denna gång.

 

Nu fyller den lille parveln 20 år. Men han är ingen parvel längre, han håller på att bli vuxen... eller han är väl det redan antar jag?

Jag kommer plötsligt att tänka på en filmsnutt ur Kalle Ankas julafton, den som Disney valt klippa bort. Ni vet den då jultomten säger -"Say mama" och den lilla dockan svarar -"Ma"och får ett OK stämplat i rumpan.

Jag ska försöka göra som den fete Disney-tomten, skratta så dubbelhakor och magringar guppar, och tänka att det är dax att godkänna att han blivit stor, och sedan stämpla med en symbolisk OK-stämpel i baken på honom...

 Hjääälp, var tar tiden vägen???