...blir nog kort men intensiv i år då den liksom hållit igen tyglarna hårt genom snöfall, hagel och kylslagna nätter. Det känns som det vibrerar av liv och kraft under jorden, och bara värmen äntligen kommer briserar allt i en kaskad av blad och grönska. 
En del säger att det är bra att vi inte har för varmt och soligt i maj, då har vi kvar de fina dagarna till sommaren. Precis som det har tilldelats oss ett visst antal soldagar som sedan någon fördelar under året, låter nästan lite skrockfullt i mina öron? Om man tänker efter vilken "icke-avslappnad" inställning vi har till vädret här uppe i norr. Hur vi diskuterar och spekulerar om det vi läst på "yr.no" och "klart.se". Vi söker solväggar, kastar oss ut i en stol på altanen och huttrande sippar vi i oss kaffet och njuuuter så gott vi kan. Inte så konstigt kanske då vi verkligen behöver den värmande och livgivande solstrålen mot huden för att fylla på de utömda depåerna av D-vitamin och kanske även för att tina upp oss för lite kärlek? 

Foto 22/5 2012;
Vårtecken för mig är bland annat knoppar som äntligen brister för att citera Boye, soliga blommor som plikttroget dyker upp trots en bister vår, glass i stora lass och solbrillor som oftast sitter uppe i håret som ett diadem istället för på näsan.