För ett antal år sedan var vi på husvisning i Bureå. Att vi tittade på olika hus och funderade på att flytta berodde bland annat på all körning. 

För mig var det stora huset min historielärare Ivarssons, men efter honom hade en inredningsintresserad familj lyckats få till ett härligt retrohus, verkligen fint och lockande. Det var främst tvåglasfönstren och behovet av dränering som drog ner lite på entusiasmen. Det såldes slutligen i Bureås mått mätt för en ganska dyr penning vill jag minnas.

Vi började räkna på antalet år vi faktiskt skulle köra söderut, äldre sonen hade bara något år kvar till gymnasiet i norr och om sen snart nog den yngre.

Vi bestämde oss för att sluta söka hus och ”uppgradera” vårat gamla istället.

Planen var; Ny köksinredning, då den var nött, opraktisk och hade skraltiga lådor. Alla 18 fönster behövde kittas och målas om. Uppvärmningen behövde lösas för då min pappa dog blev ved krångligt och bergvärme verkade som en bra ide. Bristen på förråd skulle lösa sig om pannrummet slapp den skitiga vedpannan.  Badrummet nere kunde delas av till en mindre gästtoalett med golvvärme (golvet där var alltid isandes kallt) plus ett litet förråd och slutligen behövde badrummet uppe fräschas upp och bli mer praktiskt.

Nu har vi nått de mål vi satte upp på kvällen när vi kom hem från husvisningen, allt utom golvet i hall och kök som jag hoppas vi fixar till våren.  Nu har inglasad veranda på baksidan tillkommit i mina planer, men maken blir tillfälligt lomhörd varje gång det kommer på tal.

Vi har hela tiden valt mer enkla alternativ och material, gjort själva allt det vi kunnat för att slippa låna. Det har heller inte inhandlats många nya möbler utan vi har målat om. Till och med byggt om möbler med svärfars hjälp, som till exempel kökssoffan och rumsbordet.

När det gäller heminredningsbiten så försöker jag dra ner på saker och ytor som kan samla damm, tyvärr så plottrar det oftast ihop sig för mig ändå.

En väninna jag har verkar peta lite med sina späda fingrar över skålar, stenar och inredningsattiraljer och får till en vacker enkel kreation. Jag trycker dit mer och lite till för att sedan tycka att det ändå verkar fattas något.

Mot slutet av sommaren har hennes blomarrangemang ute klättrat fint längs en spröd torkad kvist eller rostiga nät, medan mina håller på att spränga varje överfyllda kruka med sina rötter. Hon kan helt klart inreda efter devisen ”less is more” jag verkar lätt hamna i ”more is more”.

Min favorit accentfärg är som man kan se grön. Jag vet åtminstone en som med all säkerhet får kalla kårar av denna kulör för hennes favoriter är rosa och turkos. Tycker om alla färger men just grön...cant help it!

Tagit lite bilder. Grönt, grönt och grönt. Men vad? Är det inte lite orange där? Jo, jag tvingade mig själv när vi köpte soffan att faktiskt INTE köpa gröna kuddar, även om det hade känts naturligast. Med all självbehärskning jag kunde uppbåda sträckte jag ut händerna, tog tag i, betalade och bar de orangea kuddarna till bilen och körde hem.